Synopsis
Antonio LeBlanc (Chon), är adopterad från Korea, har vuxit upp i en liten stad i Louisiana, är gift med sitt livs kärlek Kathy (Alicia Vikander) och styvfar till deras älskade dotter Jessie. Han försöker skapa ett bättre liv för sin familj, men tvingas konfrontera spöken från sitt förflutna när han får veta att han kan bli deporterad från det enda land som någonsin varit hans hem."Justin Chon vill för mycket så han tappar fokus på det viktiga"
"Blue Bayou" är skriven och regisserad av Justin Chon, han spelar även huvudrollen. I detta drama så får hans karaktär reda på att han har en stor risk att bli deporterad från det land han bott i hela sitt liv. En allt för vanlig vardag för många personer runt om i världen och även ifall Justin Chon aldrig riktigt går in på djupet med det politiska, så ligger det alltid där som en underton för hela filmen.
Jag tycker detta hade kunnat bli ett starkt drama som många pratat om. Men tyvärr så fastnar Justin Chon i för mycket utfyllnad och sidohandlingar. Hade filmen enbart fokuserat på hans karaktär och hans fight tillsammans med sin familj att stanna i landet, hade vi nog haft något här.
Men istället är där en sidohandling med en före detta pojkvän som till en början är ett rövhål och från ingenstans blir godhjärtad, där är en sidohandling med en vietnamesisk kvinna som har cancer som lär känna Justin Chons karaktär, där är en sidohandling där Justin Chon har ett knackigt förhållande med sina adoptivföräldrar som han inte vill ha med att göra. Alla dessa sidohandlingar är tillräckligt för att skapa en egen film med sin egna story. Men allt kläms in här på under två timmar och filmen förlorar mycket fokus emellanåt. Då har jag inte ens nämnt en polis som är rasistisk som tar upp för mycket speltid och hade gärna sett den karaktären skrotas helt och hållet.
Det är synd för där finns något här att gilla. Slutet är extremt kraftfullt där även bilder på personer som blivit deporterade och en text om hur många som blir det varje år. Det hjälper heller inte att Justin Chon sticker in lite artsy bilder var 30:e minut för att göra någon form av djupare film men som inte gynnar till någonting.
Filmen har starka skådespelarinsatser från allihop involverade, den är filmad på äkta film vilket gör att den känns mer grundad och smutsigare i de Louisiana träskmarkerna och miljön vi befinner oss i har Justin Chon fångat väl, mycket vackert foto också. Dessa aspekterna är det bästa med filmen och det som räddar den något.
