Synopsis
Kat Valdez är ena halvan av musikvärldens sexigaste, mest explosiva kändispar, och den nya och heta superstjärnan Bastian är den andra halvan. Samtidigt som Kat och Bastians oundvikliga hitsingel "Marry Me" klättrar på hitlistorna, är de på väg att gifta sig inför en publik av hängivna fans i en ceremoni som ska streamas live över flera plattformar. Den frånskilda gymnasieläraren Charlie Gilbert har blivit medsläpad till konserten av sin dotter Lou och sin bästa vän. När Kat, sekunderna före ceremonin, får reda på att Bastian har varit otrogen mot henne med hennes assistent vänds hela hennes liv på ända. Hon får ett sammanbrott på scenen där hon ifrågasätter all kärlek, sanning och lojalitet. Medan den hemska sanningen sjunker in får hon ögonkontakt med en främling, ett ansikte i mängden."Lyfts utav kemin och charmen mellan Jennifer Lopez och Owen Wilson"
När man tittar på filmen "Marry Me" är det som att man stigit in i en tidskapsel och hamnat i slutet av 90-talet, början av 2000-talet. Detta är exakt strukturerat som vilken romcom från denna eran som helst. Vid dagens mått är det hur utdaterat som helst, men jag måste erkänna att romcoms har alltid varit "tröstmat" för mig vad gäller filmer. Där finns undantag där romcoms är genuint riktigt bra. Men majoriteten är exakt likadana och där finns en viss lätthet att se dem. Inte minst när man är väldigt nere eller allmänt uttråkad så utför dem en viss funktion på att lätta stämningen.
Baserat på trailern var detta bara så löjligt. Det gjorde inte saken bättre när Jennifer Lopez och Owen Wilson är huvudrollerna som får en ännu mer att tänka tidigt 2000-tal. Men jag måste medge att precis som med alla andra romcoms är där en viss charm och simpelhet även med denna som gjorde att jag aldrig hatade eller fann den tråkig. Faktum är så är där vissa saker jag ändå tycker den gör bra och filmen som helhet är bättre än det trailern lovar den till att vara.
Till att börja med så är faktiskt både Jennifer Lopez och Owen Wilson charmiga i filmen. Kanske är det sättet som Owen Wilsons karaktär är skriven, men han kommer genuint av sig som en sympatisk person. De båda två har kemi med varandra och jag erkänner att jag ville se dem två tillsammans i slutet. Jennifer Lopez är mer eller mindre en variant av sig själv i filmen, men hon gör rollen dugligt för vad som krävs av filmen. Som sagt hennes kemi med Owen Wilson är det som skiner igenom mest.
Under mitten av filmen blir det lite som "Edtv" där vi följer Owen Wilsons karaktär då han blivit känd via "giftermålet" med Jennifer Lopez. Så han blir viral och en kameraperson som följer Jennifer Lopez hela tiden för att dokumentera hennes vardag, börjar följa Owen Wilson också. Det mixar upp filmen lite mera och anpassar sig även till dagens moderna tid.
Tredje akten är dock där allting blir det jag misstänkte filmen skulle vara. Vi har till och med den klassiska flygplatsscenen och från ingenstans dyker någon form av "skurk" upp när Owen Wilson och hans elever tävlar i en mattetävling mot andra skolor och laget de möter i finalen har en lärare som utan anledning är ett rövhål, spelad av Utkarsh Ambudkar. Jättekonstigt att se en sådan känd skådespelare dyka upp för tre minuter bara också.
Överlag är dock detta en film som gör det den ska göra. Trailern målar upp det som värre än vad det faktiskt är. Filmen bärs mycket av skådespelarna och kemin/charmen som Jennifer Lopez och Owen Wilson lyfter fram mot varandra i varje scen. Där är några få roliga stunder också som ändå fick mig att skratta. Tredje akten är helt klart den svagaste biten, precis som med alla romcoms egentligen. Det är inget märkvärdigt så sätt med filmen, men som simpel "tröstmat" hamnar den precis rätt. Det hjälper också att den kommer ut under alla hjärtans dag.
