Synopsis
Tre av de fyra Sex and the City-karaktärerna är tillbaka i rutan och vi får denna gång följa dem som 50-plussare i livet på Manhattan. Då Kim Cattrall hoppat av serien får vi följa karaktären Samantha via kortfattade sms."En bokstavligt torr comeback av den annars väldigt blöta serien. Kvar i 90-tals värderingarna och därmed omodern för sin tid!"
Har du inte sett- eller hört något om And just like thats första avsnitt så innehåller denna text spoilers – men eftersom serien har visats i sin helhet på HBO Max så väljer jag att prata detaljerat om den.
I tio avsnitt får vi följa Carrie (Sarah Jessica Parker), Miranda (Cynthia Nixon) och Charlotte (Kristin Davis) som nu samtliga är i 50-års åldern, med allt vad det inte alltid innebär.
I serien tar karaktärerna ständigt upp rätten att få åldras och att bli äldre, även fast det kan kännas jobbigt rent mentalt. Ändå så är alla tre lika fit som för 24 år sedan när serien hade premiär. Jag gillar inte att prata om kvinnors yttre på detta sätt, men när serien så uppenbart försöker spegla dessa karaktärer som äldre och att det är helt ok att vara äldre, så blir det liksom genomskinligt när alla är precis lika fit som innan, lika uppstylade som alltid och ännu springer runt i stilettklackar. Det räcker liksom inte med lite grått hår (som dessutom sedan färgas bort) och att diskutera att mensen håller på att upphöra. Vi har redan fått följa Samantha i klimakteriet i Sex and the City The Movie för 14 år sedan. Gör man en comeback av en serie, efter ett uppehåll på 17 år så förväntar man sig något nytt och nästan spektakulärt!
När Sex and the City kom i slutet av 90-talet så upplevdes den som väldigt modern och vågad. Plötsligt fanns det en internationell serie som fokuserade på kvinnors rätt till sex och njutning – utan tvång till förhållande och plötsligt visste alla vad en Mr Rabbit var.
Men visst var det en del saker som redan under seriens storhetstid väckte funderingar och sympatiserade med könsnormer och stereotyper. Som till exempel hetsen kring att vaxa benen och att fiffi skall vara brasilianskt vaxad. Något annat är de stereotypa karaktärerna Stanford (Willie Garson) och Anthony (Mario Cantone), samt kvinnokvartettens förkärlek till omskurna snoppar.
Ändå var serien banbrytande på den tiden, men snarare raka motsatsen i And just like that – trots tappra försök. Serien innehar nu karaktärer med olika hudfärg – dock gör man en alldeles för stor grej av det, så det hela känns bara konstigt och obekvämt.
Serien försöker ta nästa steg inom HBTQIA och satsar denna gång på ett tredje pronomen Hen eller ”They” som amerikanarna säger. Det är Charlotte och Harrys (Evan Handler) dotter Rose (Alexa Swinton) som vill tilltalas hen och bli kallad för Rocky. Att ha med ett tredje pronomen i nutidens Sex and the City är ett måste – allt annat hade varit orimligt, men tyvärr så lyckas de (eller snarare misslyckas) även här att göra det hela enormt stereotypt.
Annars är det som vanligt mycket fokus på mode och skor, samt att undvika att äta pommes frites och andra njutbarheter.
Något som hade varit banbrytande hade varit att få följa en serie med 50-plussare som har ett aktivt sexliv och som fortfarande uppfyller sina drömmar, samtidigt som de kämpar med det nya livet som tonårsföräldrar. Visst får vi se en del av Charlottes och Mirandas liv som tonårsföräldrar men det når inte riktigt hela vägen fram utan fokuset är snarare – det kan innebära ”trots” precis som under småbarnsåren – eller så har tonåringarna ett bättre sexliv än medelåldern. Och där förvirrar serien verkligen för – vart fan är sexet? Vart fan är onanin?
Visst Samantha stod för mycket av sexet och onanin, men knappast allt. I detta fall visar Just like that snarare att är du 50-plus så har du antingen sex på rutin eller inget sex överhuvudtaget – om du inte skaffar ett nytt förhållande. Eller så blir du änka och har inte sex av den anledningen. För det är egentligen seriens absolut största händelse – nämligen att Mr Big (Chris Noth) dör, och det gör han redan i första avsnittet.
Skall man vara krass så var det väl tur i oturen att karaktären lämnade serien redan i starten, med tanke på löpsedlarna kring skådespelaren kort därefter – men det är Carries stora kärlek som dör och detta skildras på ett väldigt konstigt sätt.
I hela sex säsonger och två långfilmer har vi fått följa Carrie och Bigs ups and downs med allt vad det har inneburit och seriens första långfilm var en enda lång depression då Big lämnat Carrie vid altaret. Men när han dör, efter att de äntligen lyckats gifta sig och leva lyckliga tillsammans, så är Carries största och mest återkommande reaktion att skylla på att hon har det värst som är änka, för att få sin vilja igenom i saker och ting – sådär som Carrie alltid gör för att stå i centrum. Men vad hade man annars kunnat göra? 10 avsnitt av konstant lidande och sorgearbete? Nej, det hade väl inte varit så spännande.
Upphovsmannen och manusförfattaren Michael Patrick King säger, i en intervju med Expressen, att planen var att Carrie skulle tillbaka till singellivet som 55-åring och bli ”Carrie igen”.
Om nu Big skulle bort från serien så hade han väl kunnat göra som han brukar göra – lämnat Carrie, på ett eller annat sätt, istället för att dö och serien förmedla något halvdant, tradigt sorgearbete. Men det är inte det enda karaktärbortfallet man misslyckats med. Att Samantha skulle vara långsint sur och inte vara den första att vara på plats vid Bigs begravning och befinna sig på andra sidan jordklotet istället för att umgås med sina närmsta girls, är inte bara helt ologiskt – det är inte värdigt karaktären. Och sedan har vi Stanford, som så länge kämpat för sin Anthony, men som plötsligt bara går upp i rök och glöms bort.
Under årens lopp har vi fått se de fyra singeltjejerna söka efter både sex och kärlek, men inget måste med både och. Några har blivit föräldrar, andra inte. Alla har blivit rika och tre av fyra har framgångsrika karriärer. Äktenskap har krisat och orgasmer kommit och gått. And just like that så var det slut, men 17 år senare så gör man ett försök till att återgå till seriens ungdom – av outgrundlig anledning. And just like that så förstörde man hela serien. Var man nu tvungen att göra något, så här långt i efterhand, så hade man kunnat göra en tredje långfilm istället.
Alla tio avsnitt av And just like that finns att se på HBO Max.