Synopsis
COMEDY QUEEN handlar om 13-åriga Sasha som har bestämt sig för att bli ståuppkomiker. Mest av allt vill hon få sin pappa att skratta, som gråter i duschen när han tror att ingen hör. Hemma påminner allt om mamma som inte längre lever och bakom ögonen bränner de livsfarliga tårarna. Men Sasha vägrar gråta. I hemlighet skriver hon en lista på allt hon måste göra för att överleva sorgen: raka av sig håret, sluta läsa böcker, tacka nej till världens gulligaste hundvalp och framförallt, bli en - Comedy Queen."Hade behövt finslipas mer i manuset och klippningen"
"Comedy Queen" är regisserad av Sanna Lenken som gjorde "Min lilla syster", skriven av Linn Gottfridsson baserad på boken av Jenny Jägerfeld. Senare i år kommer också "Så jävla easy going" också baserad på en bok skriven av Jenny Jägerfeld, så hon måste ha en kanonår (baserat att det är bra adaptioner).
Jag såg "Min lilla syster" när den kom ut och gilla inte den alls. Jag hade svårt att förstå mig på det realistiska i den när ingen karaktär i filmen agerade eller betedde sig så som en vanlig normal person hade gjort i en sådan situation som filmen handlar om (anorexia). Denna filmen gillar jag lite mer, då den har stand-up som bakgrund att jobba på och jag gillar när filmer använder stand-up i sina dramatiska filmer, "The Big Sick" är en fantastisk sådan.
Däremot så svajar filmen som helhet och det är för att det känns som där är bitar som saknas enligt mig. Bland annat så kastas man mer eller mindre in i huvudpersonen Sashas fyra steg som hon ska göra för att inte bli som sin mamma (som har tagit livet av sig). Där är ingen riktigt uppbyggnad mer än att Sasha en dag bara säger nu ska hon göra dessa fyra stegen.
Där är även en karaktär som heter John som blir en av Sashas vänner och har en hyfsad stor roll under filmens gång. Men efter ett bråk som lämnas ouppklarat så är han inte med i filmen mer. Där är inte ens en simpel scen där John ber om förlåtelse och Sasha förlåter honom. Visst det hade gjort hela bråket onödigt i första taget, men att bara lämna de så där öppet och att en karaktär som haft ganska stor roll under filmens gång bara försvinner inför tredje akten är bara ännu konstigare.
Det är lite sådana saker längs vägen under filmen som gör att den svajar. Sasha kommer liksom bara in i stand-upen av ren tur via en kontakt. Inte ens något hon får fightas för. Vilket kan göra att man inte kan relatera lika mycket.
Men i grund och botten handlar filmen om sorg och resan att acceptera den sorgen och våga uttrycka sina känslor för den man saknar. Det tror jag kan vara viktigt för många och som sagt med stand-up i bakgrunden så funkar det bra.
Kemin mellan Sasha (Sigrid Johnson) och hennes pappa Abbe (Oscar Töringe) känns genuin. Även här kunde jag känna att vissa saker hade inte pappan sagt eller reagerat som han gjorde i verkligheten. Men jag tycker deras kemi var så pass bra att jag är beredd att förbise detta. Det är kärnan i filmen och hur de båda två handskas med detta trauma.
"Comedy Queen" hade behövt finslipas mer. Det känns som där är scener som är bortklippta som är viktiga för filmen. Samt man hade kanske behövt fixa lite olika saker i manus. Men grunden är där och överlag i sin helhet är det ändå sevärt. Det är sevärt för Sigrid Johnson och Oscar Töringes insatser. Där är ett par fina scener och favoritscenen är när de åker i bilen i slutet och "Take Me Home, Country Roads" spelas på radio (här skulle filmen klippt till eftertexterna för att ge starkast intryck).
