The King’s Man

Jag kan knappt fatta att jag sitter och skriver en recension för filmen "The King's Man". Likt "The New Mutans" så har denna filmen blivit förflyttad ofantligt många gånger (fler än vad jag kan räkna med känns det som). Från början var det tänkt att släppa den november 2019, men sedan blev det framflyttat till 2020 i samband med att Disney köpte upp 20th Century Fox. Sedan kom en liten pandemi som satte käppar i hjulen och utav alla filmerna som blivit framflyttade på grund av detta så tillhör "The King's Man" en av dem som flyttats mest.

Matthew Vaughn återvänder som regissör efter att ha gjort de två tidigare "Kingsman" filmerna. Två underhållande spion actionfilmer men där första filmen verkligen är fantastisk. Detta är en prequel och om hur skapandet av organisationen kom till. I bakgrunden använder sig Vaughn utav första världskriget och det blir en salig mix av en film som inte tar sig på allvar, gentemot en film som är allvarlig och visar krigets mörka sida.

Vad jag gillar med dessa filmerna är underhållningen den levererar. Det går inte att förneka att Matthew Vaughn har ett öga för action och kan filma de på ett speciellt och unikt sätt. Han har en distinkt stil som man märker direkt är hans och genom åren har många snappat upp och uppskattat den.
Alla scenerna som också inte är på så blodigt allvar är de scener som filmen gör bäst. Det märks det är påkostat med kostymerna och miljöerna från denna eran också. Men framförallt så vet Vaughn hur man har kul.

Filmen får problem när den mitt i allting stannar upp och vi får följa Harris Dickinsons karaktär Conrad Oxford, son till Orlando Oxford (spelad av Ralph Fiennes) mitt i slagfältet. Här blir filmen ganska seriöst ett tag och helt plötsligt ändras tonen i filmen. Det matchar inte med den ton som sattes upp i första akten och framförallt inte den som avslutar filmen heller.

Ibland under actionscenerna så ändrades även bildformatet. Det gick från att vara med IMAX kameror till din standard 16:9 widescreen. Vilket är okej om man skiftar det mellan actionscener och dialogscener. Men här görs det också mitt under actionscenerna vilket jag inte är något vidare fan av. Även "Transformers: The Last Knight" hade detta problemet.
Ralph Fiennes är fantastisk i huvudrollen och jag ser gärna honom spela huvudrollen i fler actionfilmer. Det är som att han gjort detta hela sitt liv. Vanligtvis är man van att se honom spela skurk eller sitta bakom ett skrivbord. Men han gör rollen nästan fläckfri och han är helt klart den skådespelare som gör bäst ifrån sig. Jag gillade även dynamiken och kemin mellan våra fyra huvudrollsinnehavare där utöver Ralph Fiennes och Harris Dickinson så har vi Gemma Arterton och Djimon Hounsou.

Jag vet inte om filmen var värt 2års väntan från det att den ursprungligen skulle komma ut. Men som ren underhållning funkar den alldeles utmärkt. Jag gillar att den för det mesta inte tar sig själv på så stort allvar och bara har kul med allting. Men där är även bra kemi och dynamik mellan karaktärerna som gör att man bryr sig. Tyvärr så tappar den tempo i mitten och tar sig själv på för stort allvar. Trots att man tar första världskriget som är en mörk punkt i vår historia, så kan man ändå jobba utifrån den och göra något underhållande. I alla fall tonmässigt så svajar filmen. Men överlag så hade jag roligt medan jag såg filmen.