Synopsis
UTVANDRARNA är berättelsen om modet att ge sig ut i det okända. Hemma på gården i Småland ser Kristina och Karl Oskar hur livet sinar. I väst, över det stora havet, hörs berättelser om en ny värld. Om en chans att börja om. Om chansen till ett nytt bättre liv. Kristina och Karl Oskar lämnar Sverige och beger sig ut på en resa utan återvändo. Det är ett storslaget och tidlöst äventyr de tar med oss på, som handlar om att hitta sin plats i världen, att hitta hem. Det är historien om Sverige, om oss svenskar och om att våga följa sina drömmars längtan. Genom kärleken till varandra, till livet och till ett land. Utvandrarna bygger på Vilhelm Mobergs folkkära klassiker om ett Sverige där över en och en halv miljon svenskar gjorde resan över till USA i hopp om ett nytt, bättre liv."En bra och välgjord ny adaption"
En ny adaption på Vilhelm Mobergs böcker och denna gången har man samlat alla böckerna i en och samma, till skillnad från de gamla som delade upp de i två långa filmer på en speltid på nästan 6 timmar kombinerat. Här klockar det in på 2tim 30min och det låter som en risk att ta när man gör en adaption på en bok. Jag har faktiskt böckerna, men aldrig läst dem. Filmen "Utvandrarna" såg jag i skolan men aldrig "Nybyggarna" så jag tog och såg om de två filmerna inför denna och överlag tycker jag man ändå får med det väsentliga på dess speltid.
När filmen skulle komma ut så annonserade man att Kristina skulle vara huvudpersonen och från hennes perspektiv. Ärligt talat är det inget jag har emot, så länge det funkar för filmens story och berättande. Efter att ha sett filmen har jag inget att klaga på då jag tycker den får fram samma budskap som de gamla filmerna ville få fram och likaså böckerna slår jag vad om.
Lisa Carlehed som spelar henne gör trovärdigt och en stark insats. Jag har inte sett henne i något tidigare heller. Hon blev även guldbaggenominerad samma dag jag skrev denna recensionen och jag tror hon har en stor chans att kunna vinna priset.
Filmen hamnar dock lite i ett fack som vissa historiska filmer idag hamnat i på sistone. Inte bara svenska utan även Hollywood filmer och det är att man ska göra det mer rätt av sig och politiskt. Jag förstår man vill ha Kristina i fokus och scenerna när hon säger emot och har en egen vilja är starka scener, men de är inte realistiska alls. Vad man också måste förstå är att under perioden som filmen utspelar sig i så hade kvinnor väldigt lite och säga om och så fort de sa emot så hände nog en del otrevliga saker. Jag förstår filmen inte hade blivit lika intressant, men på ett rent historiskt perspektiv så har jag svårt att se att en hustru och ett barn av kvinnligt kön kunde säga dessa sakerna på denna tiden utan att få konsekvenser.
Om man ser filmen och jämför den med de gamla filmerna, så märker man en del skillnad. Bland annat är hälften av karaktärerna i de gamla filmerna inte med i denna. Kanske för de bättre, men jag saknade Robert karaktären då han var min favorit i de äldre filmerna. De skiftar även runt på vissa scener. Det påminde om vad Spielberg gjorde med "West Side Story" och även i denna nytolkningen så funkar det även för berättandet. Jag är glad det inte är en ren kopia av de äldre filmerna. Jan Troell som också gjorde dem har en distinkt registil som inte går att kopiera. Medan hans är mer som dokumentärfilmer med många långa scener med få dialoger och knappt någon musik. Så är detta mer pampigt och "filmiskt" och jag gillar båda delarna.
I sin helhet är detta en sevärd nytolkning. Regissören Erik Poppe som gjorde min favoritfilm 2018 med "Utøya 22. juli" gör ett stabilt jobb bakom kameran. Hade önskat på lite mer långa tagningar kanske eller låtit vissa scener andas ut mer utan att ha så dramatisk musik i bakgrunden. Men det är bara jag och en smaksak. Det viktiga är att budskapet om en ny framtid och hoppet om ett bättre liv fortfarande kommer fram och det gör det. Eländet porträttas väl och jag har överlag inga större anmärkningar mer än att detta är en bra nytolkning på denna berättelse.
