Synopsis
När Peder springer på sin före detta flickvän Hanna har många år passerat och de är båda lyckligt gifta på varsitt håll. Samtidigt dras de fortfarande till varandra men ingen av dem vill bryta upp sina äktenskap eller vara otrogna. Men av en slump kommer de över en antik bok som handlar om drömmar. Med bokens hjälp lyckas de ta sig in i drömmarnas värld där de kan leva tillsammans i en tillvaro där allt är möjligt, samtidigt som de lever sina vanliga liv på dagarna. Men till slut tar drömmarna sig in i verkligheten vilket får oanade konsekvenser."Med ett par omskrivningar hade detta kunnat sticka ut och bli något mer intressant"
"Tills solen går upp" är skriven och regisserad av Peter Dalle. En av de svenska regissörer som ändå gör "lite annorlunda" än vad vi brukar få av gemene svensk regissör. Nu har jag inte sett allt som Dalle heller har regisserat, men jag har sett två bra och en usel. Detta är en helt okej film, främst för att grundkonceptet hade lätt fungerat som ett avsnitt i "The Twilight Zone" som är min favoritserie.
Filmen har lite av en drömlik känsla till sig. Man leker bland annat mycket med ljuset i filmen vilket jag uppskattar. Alla scenerna i början som är kring juletid är också väldigt mysigt filmade och man får en härlig julkänsla rakt av. Som jag skrev också så är grundidén något som hade passat i "Twilight Zone". Två personer som vill vara med varandra men kan inte av realistiska och relationsskäl. Men via denna boken kan de drömma sig olika platser och vara i drömmen på riktigt med varandra och göra allt det förbjudna. Men i en tidigare scen så blir Mikael Persbrandts karaktär varnad att inte förbruka boken då det kan ha fasliga konsekvenser, men han lyssnar inte. Slutresultatet är väldigt vågat och är direkt som ett slut taget från "Twilight Zone".
Hade man fokuserat mer på fantasy elementet i filmen så hade jag nog uppskattat det mera. Nu är fokus mer i ditt vanliga svenska perspektiv. Nämligen drama och romantik. De bitarna är inte lika spännande och det är huvudfokuset med filmen. Filmens slut trots att jag gillar det lämnar också vissa saker obesvarade och öppet.
Med det sagt så blev jag smått positivt överraskad av filmen och hur mycket den ändå påminde om saker som hör hemma i de genre jag älskar. Tycker också Mikael Persbrandt spelar emot sin vanliga typ, istället för att vara maskulin och tuff är han snarare lite små mesig och klen i denna och han gör det bra. Hade man gjort lite småändringar och fokuserat mer på fantasy inslagen så hade filmen fallit mig mer i smaken. Men i nuläget är detta ändå helt okej och bättre än vad jag hade förväntat mig.
