Synopsis
En skotsk lord blir övertygad av en trio häxor att han kommer att bli den nästa kungen av Skottland, och hans ambitiösa fru stöttar honom i hans planer att ta över makten. Denzel Washington och Frances McDormand spelar huvudrollerna i Joel Coens djärva och hårda anpassning; en berättelse om mord, galenskap, ambition och ilsken list. Från Shakespeares pjäs."Det vackraste filmfotot från en film detta året"
"The Tragedy of Macbeth" är den första filmen som Joel Coen regisserar utan sin bror Ethan. Den är baserad på William Shakespeares pjäs "Macbeth" och i huvudrollen ser vi Denzel Washington som titelrollen. Allting är filmat i 4:3 och i svartvit och för att skapa en mer "obunden från verkligheten" känsla så filmade man allting i en studio.
Jag börjar med det jag älskade med denna filmen och då understryker jag verkligen älskade. För detta är den snyggaste filmen jag har sett från i år och då är det inräknat "Dune". Det svartvita fotot är magiskt och hela tiden kändes det som att filmen var från 30-talet eller till och med från stumfilms eran. Det märks tydligt att inspiration tagits från bland annat "German Expressionism". Fotot är av Bruno Delbonnel som tidigare plåtade Coen brödernas "The Ballad of Buster Scruggs". Jag hoppas detta är början av en fin vänskap för fortsatt arbete tillsammans.
Att det också är filmad i en studio blir det exakt den känslan som Joel Coen var ute efter, en mer drömlik känsla obunden från verkligheten. Vartenda scen i filmen hade jag kunnat ta en print-screen av och hänga upp på väggen så vacker allting är.
Precis som med alla Coen filmerna så är också sidoskådespelarna magnifika, de som gör filmen och stjäl showen. Varje gång en ny film kommer ut från dem (i detta fallet bara Joel) så är jag alltid spänd på sidokaraktärerna för mer eller mindre har hela deras filmkarriär kretsat kring fantastiska sidokaraktärer som gör majoriteten av filmen. Här blir man heller inte besviken på det.
Det negativa med filmen är att det är en adaption på William Shakespeare. Jag har aldrig varit något fan av hans pjäser eller varit ingjuten i just språket alla filmatiseringar har. Trots det så gillar jag verkligen Kenneth Branagh's "Hamlet" från 1996. Kanske för att jag redan känner till den historian så väl så språket inte blir något problem för mig, eller att han bara lyckades förmedla det rätt för mig. Men utöver det så har inga större filmatiseringar på Shakespeare fångat mig och så tyvärr även denna.
Jag tackar gudarna att där var undertexter till filmen, för annars hade jag varit helt lost i allting. Men även undertexterna hjälpte inte riktigt och där var en del stunder då jag inte fattade alls vad de pratade om eller vad som stod på spel. Jag förstår grundhistorien, men jag känner heller inte att jag måste läsa på en synopsis varje gång jag ska se något Shakespeare baserat. Det har främst på grund av språket/dialogerna alla pratar i Shakespeare pjäser/filmer som bara inte fångar mig och som jag har väldigt svårt för.
Detta brukar oftast resultera i att jag blir ganska snabbt uttråkad och jag önska att jag kunde säga denna filmen inte gjorde mig uttråkad, men tyvärr så gjorde den det.
Hur vida bra adaption filmen är på pjäsen kan jag inte kritisera. Däremot som film så lyckas den för mig ungefär lika bra som "MacBeth" från 2015 med Michael Fassbender i huvudrollen. Fast denna får nog lite högre rank i och med det fantastiska fotot som ändå höll mig igång under majoriteten av filmen även när jag kände mig uttråkad. Jag är bara inte gjord för Shakespeare adaptioner, få har lyckats men ännu fler tappar jag verkligen intresset för då det inte är för mig. Men jag kan i alla fall säga detta kommer säkert gå hem hos kritikerna men även inbitna personer som gillar denna typen av filmer. Jag är här för regissören, fotot och miljöerna placerade i studion.
