Synopsis
Året är 1402 och en kvinna regerar över ett nytt nordiskt rike. Drottning Margareta har enat Danmark, Norge och Sverige i en union, som hon styr genom sin adoptivson, Kung Erik. Unionen är omgiven av fiender och Margareta planerar därför ett äktenskap mellan Erik och den engelska prinsessan Filippa. En allians med England skulle stärka Kalmarunionen och skydda den mot angrepp. Men en konspiration pågår och Margareta hamnar i ett omöjligt dilemma, som kan kosta henne allt."En intressant historia med amatörskådespel"
"Drottning Margareta" är ett danskt episkt drama regisserad av Charlotte Sieling. Jag är inte jättebekant med hennes tidigare verk och detta är den första filmen jag ser från henne. I huvudrollen som Margareta ser vi Trine Dyrholm som har gått och blivit en stämpel vad gäller dansk film. Hon medverkade också i en annan dansk film om kungar, nämligen "A Royal Affair" med Mads Mikkelsen och Alicia Vikander. Denna filmen når inte upp i samma nivå som den filmen.
Det jag gillar med denna är bland annat historien som berättas. Att en okänd man kommer och påstår sig vara kungen Olof av Danmark och Norge, son till Margareta. Men man kunde aldrig med konkreta bevis säga om det var den riktiga kungen eller inte, detta då kungen ska ha dött 15år tidigare. Vad som utvecklas blir ett kammarspel om makt och en rättegång.
Tyvärr så är skådespelet mixat och ibland känns det som att jag kollar på amatörteater. Detta då många inte ens har en gammaldags accent, en svensk då låter inte så som Magnus Krepper låter idag. Likadant med Trine Dyrholm låter med sin vanliga danska. Så det kommer mer av sig som skådespelare som försöker agera som att det är med i något gammaldags. Det blir inte lättare när jag som skåning får höra en person prata skånska och har en hyfsad stor roll i filmen. Allting låter så modernt och tog mig ur filmen.
Den enda som jag fann trovärdig var Søren Malling som högsta prästen. Han var med i serien "Utredningen" som jag såg förra året och han har gått och blivit en favorit vad gäller danska skådespelare. Han gör aldrig något överspel och är alltid nedtonad, vilket gör att hans reaktioner känns mer genuina.
I sin helhet hade detta kunnat vara en stor episk dansk film om en jätteintressant bit i vår nordiska historia. Historien är där, handlingen är intressant. Men själva utförandet kan ibland knacka litegrann och framförallt så gynnas filmen inte av att skådespelarna inte är trovärdiga i sina respektive roller både danskarna, svenskarna och norskorna.
