C’mon C’mon

"C'mon C'mon" är Joaquin Phoenix senaste efter att han vunnit en Oscar för filmen "Joker". I denna filmen får vi en "bit av livet" typ av handling. Där ett barn följer med sin morbror på en resa genom USA via hans jobb då han är radiojournalist. Allt medan hans mamma är kvar hemma och tar hand om deras pappa som ska på rehab.

Som sagt så är detta en så kallad "bit av livet" film där inte mycket händer. Den är extremt indie (den är svartvit är ett tydligt exempel på detta). Men jag kan ibland uppskatta dessa filmerna, ibland görs de riktigt bra och ibland görs de mindre bra. Men jag tycker att "C'mon C'mon" gör det väldigt bra.

Filmen är regisserad av Mike Mills som senast gjorde "20th Century Women" en film jag menat att se väldigt länge nu men aldrig blivit av. Det absolut bästa med filmen är alla intervjuerna som görs med barnen. Vare sig detta är riktiga barn eller bara skådisar, så är det gjort som om det vore äkta och en dokumentär under dessa segmenten. Allt de barnen säger är intressant och något man hade kunnat göra en riktig dokumentär på.

Filmens handling är där, men det märks att fokuset är främst att berätta med ögat och bara ha karaktärerna göra vardagliga saker som för allting vidare. Fotot är extremt snyggt och jag gillar det svartvita. Men när allting är klart så känner jag att filmen inte riktigt åstadkom något mer än att den bara var där. Med en omtitt kanske det kan förhöjas. Om inget annat är fotot och ljudet fullpoängare.