Synopsis
Efter en våg av oförklarliga och blodiga mord återfinner en far sin son som varit försvunnen i 10 år."Inte lika bra som 'Raw' men ändå sevärd och annorlunda"
"Titane" är regisserad av Julia Ducournau som tidigare gjort filmen "Raw". Om ni inte sett den rekommenderar jag den varmt, en av de bästa kannibalfilmerna som kommit ut under 2000-talet. Med den filmen fick hon mer eller mindre beröm världen över, filmen blev en hit och hennes karriär var mer eller mindre född. Hon följde upp med denna "Titane" som också ingår i skräckgenren, men med betydligt mindre skräckelement i sig och mer fokus på annat. Det är för mig inte alls lika bra som hennes första film och har svårt i skrivande stund att verkligen säga vad jag tycker och tänker om den.
Ju mindre man vet desto bättre, faktum är så kommer jag inte säga vad som inträffar i filmen. Även när den hade premiär i Cannes i år så var synopsen väldigt vag förklarat. Det kan lika väl tilläggas att filmen vann Palme d'Or på Cannes festivalen. Till en början fann jag det lite udda att en sådana här film vann något så prestigefyllt och gick hem hos kritikerna. Men efter att ha sett den kan jag förstå lite mer varför.
Det är som sagt inte renodlad skräck och leker lite mer med olika genre. Det är en film fylld med metaforer och där man använder det visuella berättandet mer till att förklara kanske mer djupgående saker. Filmen börjar på ett vis, men mot andra akten så inträffar en annan slags film och man får ett större förståelse om vad Julia Ducournau vill berätta.
Definitivt inte en film för alla. Jag är glad jag såg den. Men än så är jag kluven till vad jag tycker och tänker om den. Där är dock ett par minnesvärda scener som sent kommer lämna minnet på mig. Men filmen som helhet tycker jag inte är lika stark eller bra som "Raw".
