World Trade Center

Om det var en Hollywood regissör som skulle göra en film om 9/11 händelserna så var nog Oliver Stone rätt högt på den listan. Vad som är intressant dock när man tittar tillbaka på denna film så går den inte alls in så mycket i det politiska som man hade trott från Oliver Stone. Istället blir det en film om överlevnad och två poliser som mot alla odds överlevde under 6 meter cement och byggnad. Vad det blir är en mix av historisk överlevnad och en gnutta katastroffilm.

Det jag gillade med denna filmen är alla insatserna skådespelarna ger. Nicolas Cage är verkligen tillbakadragen, mycket nog för att han är medveten om vad för film han är med i. Michael Peña är en skådespelare som verkligen kan göra allting. Drama, komedi och även dåliga filmer. Likaså tycker jag Maria Bello och Maggie Gyllenhaal gör minnesvärda insatser som deras respektive fruar. Viola Davis dyker också upp i en kort scen, men ack så minnesvärd. Hon kan ta en roll som inte är så mycket på pappret och stjäla hela showen med det. Också kul med Jon Bernthal i en av sina första roller.

Vad som gör att filmen svajar är delvis att den vill mycket, samtidigt som den gör väldigt lite. Till en början lyckas den skapa en massiv känsla i New York och när man ser tornen och planen träffa norra tornet så känns det stort och maffigt. Men sen spenderar vi majoriteten av filmen med våra två huvudpersoner på ett och samma ställe och det känns helt plötsligt som en indiefilm. Det är inte fören vi korsklipper till de andra personerna som försöker rädda personer som man får känslan av det stora som inträffat.
Det hjälper heller inte att Oliver Stone slänger in symboliska bilder på Jesus som dyker upp när Nic Cage och Michael Peña ligger i massorna. Det tog mig ur filmen helt och hållet.

Det är svårt att säga vad jag verkligen tyckte om denna filmen. Ena sidan så är den sanna historien tillräckligt stark och ihågkommen att den talar för sig själv. Vissa kan till och med argumentera att det inte ens är nödvändigt att göra en filmatisering av händelsen för det är så inpräglat i vår moderna historia som inget annat (bortsett från världskrigen då). Jag tycker skådespelarna säljer mycket av filmen och den börjar väldigt bra och starkt. Men filmen haltar och ibland undrar jag vad Oliver Stone hade kunnat göra annorlunda. Tänk en film i stuk med "JFK" där man ser händelseförloppet denna dagen från alla olika håll också en speltid på minst tre timmar. Men kanske även det hade blivit utdraget.