Synopsis
Ankan Howard sitter hemma på sin ankplanet och tillbringar en rofylld afton. Plötsligt dras han genom rymden och hamnar på jorden, hos en ung popsångerska."Howard the Duck" är regisserad av Willard Huyck och är baserad på serietidningen ifrån Marvel med samma namn. Detta är en ökänd film då det anses vara en riktig kalkonrulle. Den floppade totalt när den kom ut och hade en budget på 37 miljoner dollar och hatad av kritiker och tittare. Redan då ansågs det vara en av de sämsta filmerna någonsin och än idag har den den titeln. Fast med åren har den som med många andra kända dåliga filmer, fått en publik och anses idag ha lite av en kultstatus.
Så vad gick då fel med filmen. Ja det är inte direkt en bra film när man kollar på den. Handlingen/idén är ganska absurd när man tänker efter och filmen hamnar i en svår dvala där den är PG-13 men borde satsat på en R istället. Nu känns det mer som en film riktad åt en mindre publik som har dessa konstiga vuxna element i sig. Serietidningen som filmen är baserad på är inte för barn.
Handlingen där Howard hamnar från sin värld till vår värld är så vagt förklarat och nästan icke viktigt att det blir skrattretande. Vi som tittare ska bara acceptera att just enbart han hamnade på vår planet via någon satellit som forskare har byggt på i hemlighet.
Tim Robbins som Phil Blumburtt är helt klart den mest jobbigaste karaktären i hela filmen. Hans enda mening i filmen är att försöka göra konstiga ljud ifrån sig och vara excentrisk/energisk. Sedan har vi Jeffrey Jones som spenderar halva filmen i makeup som en slags utomjording som tagit över kroppen av den forskare som Jeffrey Jones spelar. Här finner vi också en av de mer WTF bilderna i hela filmen när han kör en lastbil och laddar med energi via sin ormtunga via en cigarettändare. Inte lättare blir det heller med Lea Thompson när hon nästan har en sexscen med Howard. Bara idén får mig att vilja klökas lite.
Och det är så genom hela filmens gång. Den har ingen tillräckligt stark handling som fäster, men snarare individuella stunder och scener som är minnesvärda. Det ger jag filmen, jag kommer sent glömma bort den trots dess kvalité. Jag kan heller inte påstå jag hatade och var uttråkad under större delen av filmen. Snarare bara mer fascinerad av vad jag bevittnar. Detta är helt klart en av 80-talets mer påkostade "WTF" filmer.
En liten intressant trivia är att vi kan tacka att denna filmen blev en flopp, för annars hade vi kanske inte haft Pixar idag (eller så som vi känner det idag). Enligt rapporter vid tidpunkten för filmens släpp hade George Lucas precis byggt Skywalker Ranch-komplexet på 50 miljoner dollar och räknade med att den här filmen skulle få hans intäkter tillbaka. När den som sagt bombade tvingades han börja sälja tillgångar för att hålla sig flytande. Hans vän Steve Jobs, VD för Apple Computer, erbjöd sig att hjälpa till genom att köpa Lucasfilms nyligen lanserade CGI-animationsavdelning till ett pris som låg långt över marknadsvärdet. Lucas, som var i en mycket svår kris och tacksam för hjälpen, sålde. Den divisionen blev så småningom Pixar Animation Studios.