Synopsis
En ung kvinna lämnar Manhattan för småstadslivet, men väl där upptäcker hon att både hennes make och deras nya hem har mörka hemligheter."Inte en skräckfilm som trailern får det att verka"
"Things Heard & Seen" är skriven och regisserad av Shari Springer Berman och Robert Pulcini. Den är baserad på boken med samma namn skriven av Elizabeth Brundage. Marknadsföringen på denna filmen hade mig intresserad då jag nästan alltid får upp ögonen när något skräckrelaterat dyker upp. Även när det är skit brukar jag oftast alltid se skräckfilmer då det är min favorit genre (det är också den genre som erbjuder mest skitfilmer). Detta är inte på något vis en skitfilm, där är en del bra saker som gör att den undgår detta. Däremot är inte filmen lika mycket en skräckfilm som det är en drama/thriller.
Om ni har sett eller minns filmen "The War of the Roses" från 1989 regisserad av Danny DeVito, kan jag säga detta är ungefär som den filmen fast om man slängde in lite spöken här och där i den. Det är ett relationsdrama som spårar ur mer och mer under filmens gång och det blir mörkare och mörkare. Men det blir mer thriller hållet än skräckhållet, om något påminner filmen mer om 90-tals thriller filmer där Michael Douglas oftast spelade huvudrollen.
Det är inte så mycket om att filmen är kass, utan mer att jag förväntade mig något annat. Sedan att där är ett par riktiga flummiga bitar i den, inte minst de allra sista 5 minuterna som jag nästa började skratta åt och sedan ifrågasätta vad jag ens skratta åt. Jag kan heller inte direkt påstå att jag fann den vara jättespännande. Det var inte förrän över en timme in i filmen som saker och ting faktiskt började hända och man förstod mer vad som försiggick. Innan dess var det mycket som en melodrama från 80-talet.
Jag tyckte dock James Norton gjorde bra ifrån sig, hade gärna sett honom i ett lite vassare manus till film i denna typen av roll. Han för mig var den som stod ut mest. Även Amanda Seyfried var bra, men det känns som hon gjorde en liknande roll och film redan förra året med "You Should Have Left". Även kul att se Karen Allen på ett hörn, inte sett henne på ett tag känns det som.
Jag vill inte spoila för mycket i vad som händer i filmen men gå inte in och förvänta er en renodlad skräckfilm även om det är lite de vibbarna man får av trailern. Det tror jag kommer göra många skräckfans besvikna och inte uppskatta filmen lika mycket. Nu säger jag inte det är en jättebra film, faktum är så är den svajig emellanåt och den hade behövt starkare spänningsmoment i den (likaså mer skräck). Men jag hatade inte den, jag är glad jag såg den men kommer inte lägga den särskilt mycket på minnet. Se det som en bortglömd thriller film ifrån 90-talet någon glömde producera.
