Synopsis
En kärlekshistoria om en pastor och en läkare som inte känner varandra sedan tidigare, men har isolerat sig på samma hotell medan världen utanför rasar. Trots att närkontakt är lika med döden ligger det i människans natur att söka samvaro och mänsklig kontakt, och de två karaktärerna börjar så småningom att få kontakt med varandra via varsin walkie-talkie. De dagliga samtalen leder till en allt mer fördjupad relation och – trots att de aldrig har träffats – till och med stark kärlek."Ännu en tråkig film om coronapandemin"
"Glaciär" är regisserad av Baker Karim och skriven av Camilla Läckberg, hennes första officiella filmmanus till en långfilm. Den har Lena Endre och Alexander Karim (Bakers bror) i huvudrollerna och inga fler. Det är ännu en film om corona pandemin, eller ja "virus som tagit död på halva mänskligheten" film som producerades under pandemin. Den faller återigen i samma fack som alla andra filmer jag sett som handlar om pandemin och producerades under den.
Dessa typer av filmer kommer inte åldras väl och om några år kommer vi se tillbaka på dem som inte särskilt unika eller speciella. Alla är likadana. Vi har få huvudpersoner, där resten bara hör man röster eller syns till via en skärm. Alla har tråkiga och sorgliga monologer och dialoger mellan varandra och filmen står på exakt samma ställe när den slutar som när den började. Detta gäller inte bara "Glaciär" utan alla andra filmer jag sett som producerats och handlar om covid-19 eller ett "annat virus".
Denna filmen har samma problem som jag hade med "Orca", i det att jag har svårt att kunna sympatisera eller ens bry mig om rika människor som bor på flottigt hotell och tycker livet är peka för det härjar ett virus. Inte nog med att de har skydd, de har även tillgång till mat, dricka, tak över huvudet, säng och TV. Det är väldigt svårt att finna någon form av sympati och tycka synd om karaktärerna i filmen.
Jag hade jättegärna velat se mer av vad som händer utanför hotellet, men vi rör oss aldrig utanför förutom i en "tänk om scenario" där Lena Endre och Alexander Karim springer på Gröna Lund för de ska hinna med en båt. Där är dock flera gånger som de säger att gatorna är tomma men ändå ser man folk gå i fjärran. Även introt när det står att ett virus tagit död på halva mänskligheten är det massvis med bilar parkerade och ett par som kör på gatorna. Redan där så försvinner en del av tron att detta utspelar sig i en värld där halva mänskligheten har dött.
I överlag gav inte denna filmen mig någonting. Skådespelarna är det jag sett dem skådespela förr, så inget utöver det vanliga där. Men jag är bara allmänt trött på dessa "corona" filmer då dem alla är exakt likadana. Det är tråkiga filmer, ingenting händer i filmen och dialogerna är bara allmänt deppiga och påminner endast en om den verklighet vi lever i just nu. Snälla sluta göra dessa typer av filmer, om några år kommer de inte ha åldrats väl. "Glaciär" är bara en i mängden av bortglömda filmer.