Årets lista av 2020 bästa filmer kommer lite sent. Men som alltid, brukar jag göra min lista i samband med Oscarsgalan varje år. För då känner jag att jag har hunnit se alla de filmerna jag vill se ifrån 2020. Samtidigt som 2020 filmer fortfarande kommer ut i januari och februari här i Sverige. Så det känns inte mer än rättvist att göra en lista i samband med dagen då Hollywood vill ge sig själv en klapp på axeln.
Det ska tilläggas att jag inte sett allt från 2020 men jag har ändå sett tillräckligt och även de filmer som de pratas om.
2020 som filmår var inte likt något annat år. Detta då vi drabbades av en pandemi och från mars månad har biograferna hållit stängt från och till. Detta har resulterat att filmer som skulle komma ut 2020 har flyttats fram till 2021 och vissa har haft olika releaser. Även årets Oscarsgala har haft en förlängd deadline med att nominera filmerna, vilket har resulterat att filmer som kom ut detta året (2021) även har haft chans att bli nominerade. Men trots pandemi har jag ändå lyckats sett många filmer från 2020, vissa sämre än andra. Så trots att 2020 var ett konstigt år så har jag ändå lyckats skrapa ihop en topp 10 av årets bästa.
Totalt har jag sett 258 filmer.
Jag har också lite regler angående hur man räknar en film det året den släpptes. Vanligtvis brukar jag ha som regel att om filmen släpps på en festival och jag såg den förra året, men filmen släpps ej fören den vida publiken året därpå så räknas den först som det året den släpptes åt den vida publiken. Men eftersom det varit så konstigt år med filmer så har jag valt att tämja lite på den regeln, just bara för i år. Vilket innebär att om jag såg filmen på en festival förra året så kommer jag räkna med den. Detta då filmer har haft så märkliga releaser att vissa haft hybrida och haft större tillgång åt folk via nätet.
Kom även ihåg att detta är min personliga lista av de filmer som jag tycker varit bäst 2020. Finns inget som är rätt eller fel, alla har vi olika smak.
Först några hedrade nomineringar som inte kom med men som förtjänas att nämnas och titta på!
• Athlete A
• Borat Subsequent Moviefilm
• Da 5 Bloods
• David Attenborough: A Life on Our Planet
• Driveways
• Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga
• Mangrove
• One Night in Miami
• Palm Springs
• Pieces of a Woman
• Promising Young Woman
• Retfærdighedens ryttere
• Supernova
• The Vast of Night
10. Never Rarely Sometimes Always
"Never Rarely Sometimes Always" är ett så äkta och rått drama som du kan komma. En tonårig flicka åker med sin vän till New York för att göra abort mot en oönskad graviditet. Genom ett filmberättande som påminner mycket om "Lost in Translation" får vi följa dessa tonåringar i de få dagar de befinner sig i New York och även ta del av nattlivet som erbjuds. Det är avskalat men fy fasiken vad det är så berörande och bra berättat. Det är aldrig överspelat eller överdramatiskt och det är den typiska filmen Oscarsgalan tittar bort på, just för den inte har de där bombastiska stunderna eller följer en specifik mall för att göra det mer dramatiskt. Detta är rått, äkta och ännu en vardag för många tonårstjejer i USA tyvärr. Sidney Flanigan som inte skådespelat i en enda film tidigare gör en av de bästa insatserna från en film 2020 och förtjänar mer cred. Likaså denna filmen. Jag kan knappt vänta och se vad hon gör härnäst.
9. Nomadland
"Nomadland" är skriven, klippt och regisserad av Chloé Zhao, baserad på en bok vid samma namn skriven av Jessica Bruder. Här får vi följa Frances McDormand som Fern som åker runt i landet och jobbar på diverse jobb under en kortare tid. Hon lever på vägen i sin lilla skåpbil. Längs vägen får vi precis som Fern träffa flera olika människor som lever likadant och får höra deras historier. Precis som med Chloé Zhao's förra film "The Rider" har denna också en dokumentärkänsla till sig. Alla dessa människor som Fern träffar är riktiga människor som lever på vägen i sina husbilar och skåpbilar, åker rundor, jobbar lite här och där och sedan kör vidare. Det är de som kalls en "Nomad" eller "Nomader" som man säger på svenska. Det enda riktiga kända ansiktet vi ser utöver Frances McDormand är David Strathairn, en person som Fern lär känna och de blir väldigt nära vänner. Via den här dokumentärkänslan filmen har och alla dessa människorna som är riktiga, gör att filmen inte bara känns mer äkta. Men den berör betydligt mer. Men det är också regin ifrån Chloé Zhao som står ut extra mycket. Hon lyckas fånga verkligheten och den äkta känslan som om det vore en dokumentär trots att det är en spelfilm. Vilket jag anser var den rätta vägen för att berätta och göra denna filmen på. En film som inte bara berör, men som verkligen sätter saker och ting i perspektiv. Genom att höra dessa berättelser vare sig de är fiktiva eller riktiga känns äkta och genuina.
8. Ma Rainey's Black Bottom
Chadwick Bosemans svanesång till oss alla. "Ma Rainey's Black Bottom" är en film jag sent kommer glömma. Den gav mig lite samma känsla som efter jag hade sett "12 Angry Men", inte för att filmen är på samma nivå som det mästerverket. Men genom att utspela sig under en dag, och vi rör oss vid bara två ställen mer eller mindre. Och där spänningen och temperamentet mellan alla karaktärerna blir värre och värre ju längre in i filmen man kommer. Även att det är varmt och man känner av svetten hos de alla i studion. Jag kan inte prisa alla skådespelarinsatserna tillräckligt. Uppenbart gav jag uppmärksamheten till Chadwick Boseman. Men jag hoppas inte de andra faller i glömskan heller, då Viola David briljerar ännu en gång. Glynn Turman, Colman Domingo och Michael Potts som de andra bandmedlemmarna förstärker också. Helt klart en av de starkaste ensemble från en film detta året. Gillade också Jeremy Shamos som Ma's manager som desperat försöker få alla nöjda och man ser han utmatning och trötthet. Det är en bitterljuv känsla vetandes att detta är Chadwick Bosemans sista film. Ena sidan är jag jätteglad att hans sista insats och film är så här pass bra. Å andra sidan är jag ledsen vetandes att han hade så mycket mer att ge, vem vet vad framtiden hade för honom.
7. The Trial of the Chicago 7
"The Trial of the Chicago 7" är exakt min typ av dramafilm. Jag älskar rättegångsdrama och Aaron Sorkin gör ett suveränt jobb både som regissör men framförallt som manusförfattare att porträtta den verkliga händelsen. Alla skådespelarna gör ett suveränt jobb, även ifall jag har svårt för Eddie Redmayne. Jag minns jag inte gillade Frank Langella's insats första gången jag såg den då jag i vissa avseenden tyckte det kunde bli lite för överspelad i sin karikatyr. Men sen läste jag på mer om honom på riktigt och det visade sig att denna domaren betedde sig på detta sättet och nu anser jag att Frank Langella nog gestalta en av de bästa skurkarna från en film i 2020. Den är relevant, intensiv och dramatisk på alla de sätt den behöver vara. En film som kommer i rättan tid helt enkelt.
6. WolfWalkers
Jag älskade jag verkligen denna filmen. Jag älskade animationen, jag älskade karaktärerna och deras motiv till varför de gör som de gör. Jag älskade historien och jag älskar att vi har en barnfilm som inte tilltalar barnen med en massa kiss och bajsskämt. Utan en barnfilm som en vanlig person i 20+ åldern kan se själv och älska varje minut också.
5. Druk
Druk blandar komedi och drama ofantligt bra, samt är en av de bästa skådespelade filmerna från i år. Man förstår alla karaktärernas motiv till experimentet i filmen och alla känslorna de går igenom förstärks och förstår man, många har sagt filmen är lättsam. Snarare tvärtom i mina ögon, detta är en sorglig historia i grund och botten. Med det sagt är komedibitarna också ofantligt roliga och igenkännbara. Gå bara inte in och förvänta er samma nivå som "Jakten" då det är ett mästerverk, medan detta är bara där och snuddar. Som halvdansk och spenderat mycket tid i Danmark och bland danskar kan jag säga att detta är väldigt autentiskt till hur danskar festar och dricker. Helt enkelt, dramakomedi när den är som bäst.
4. The Father
Detta är gripande och tar tag i en väldigt fort. Det är berättat på ett så unikt sätt, men det blir aldrig förvirrande eller konstigt. Filmen lyckas få fram de känslor och beröra. Att välja att berätta det i okronlogisk ordning kan kännas vågat och artistiskt. Men snarare tvärtom, så bidrar det till Anthonys alzheimers och vi som tittare får en mer inblick ifrån det perspektivet. Det är de som gör att filmen sticker ut från mängden, det gör även det karaktärerna går igenom ännu mer starkare. Jag har sedan jag sett den tänkt mycket på den och för varje dag som går växer den bara mer och mer i mina ögon. Ingen skräckfilm kan ens komma i närheten av att skrämma mig som det denna filmen tar upp.
3. Minari
"Minari" kommer sent lämna mitt minne. Detta är så äkta och full av hjärta som det kan bli. Alla skådespelarna involverade känns som äkta människor och detta mycket tack vare den starka regi och manus som Lee Isaac Chung tagit från sin egna barndom. Musiken är otroligt minnesvärd och jag tror många kan relatera till denna filmen och den där drömmen vi alla söker och letar efter.
2. Sound of Metal
Överlag är "Sound of Metal" välförtjänt alla de hyllningarna den har fått. Vi får fantastiska insatser från alla skådespelarna. Men filmen blir aldrig för överdramatisk eller melankolisk om att det är synd om döva, eller att hög dramatisk musik spelas när Ruben känner sig nere. Filmen vet exakt hur den ska använda sin musik, men framförallt sitt ljud och även få höra det Ruben hör. Allting med filmen är nästintill perfekt. Vad som gör att filmen ger den där perfekta punschen och blir så minnesvärd, är för de sista 30 minuterna. Allt annat innan dess är fantastiskt det med. Men det är de sista 30 minuterna som lämnar störst intryck på mig och jag kommer sent glömma de allra sista 2 minuterna av hela filmen. För mig inte bara det perfekta slutet på filmen, det är det bästa slutet till en film från 2020.
1. Soul
Detta är utan tvekan en av Pixars mest ambitiösa filmer hittills och det är en av de bästa bolaget har gjort. Efter att de har haft ett par uppföljare i några år nu så känns de som att deras fokus på originellt innehåll är tillbaka. Filmen berör en och trots orosmoment om hur den tacklar vissa saker, eller om det blir för tramsigt. Så styr den lika snabbt iväg från den och levererar. Ännu mer älskar jag budskapet och lärdomen samt resan Joe gör. Slutet är något av de mest ambitiösa Pixar och Disney har gjort någonsin och jag applåderar för de vågade ta det steget. Precis som musikgenren jazz är filmen full med energi, färger och känslor. Likt "Inside Out" så levererar Pete Docter en känslosam tredje akt och slutet tog mig faktiskt på bar gärning. Något av de mest ambitiösa sluten för en Pixar film någonsin. Även ifall det är paketerat som en animerad familjefilm, är där så mycket mer på djupet som vuxna kommer förstå. Och jag tror Pixar själva har förstått detta då det blivit en klassisk stämpel för dem att ha känslosamma och tunga saker i sig. Men det är också varför vi älskar studion. Det är en fantastiskt lärdom för barnen, samtidigt som humorn alltid levererar. Men för vuxna finns där alltid något djupare och "Soul" fortsätter den traditionen. Inte bara med animationsmått, utan även live-action mått.
Jag rekommenderar varmt att införskaffa Blu-Ray versionen, som utöver med krispig bild och fantastiskt ljud. Har massvis med fint extramaterial. Allt ifrån hur man skapade designen, hur jazzmusiken blev viktiga för storyn, borttagna scener, kommentarspår ifrån regissören Pete Docter och Kemp Powers. Men min absoluta favorit extramaterial här att när de hade 7 veckor kvar innan filmen var färdigställd så slog corona pandemin till. Vilket gjorde att de fick färdigställa allting hemifrån, och här får vi se hur de gjorde och jobbade. En väldigt intressant inblick i hur man tar och gör det bästa av situationen och en mer vardaglig inblick hos alla inblandade i deras mer privata liv. För alla samlare av fysiska kopior eller de som älskar Disney och Pixar är det ett måste/givet köp.
