Synopsis
Har du någonsin undrat var din passion, dina drömmar och dina intressen kommer från? Vad är det som gör dig... till dig? Pixar Animation Studios tar oss med på en resa från gatorna i New York ut till den kosmiska världen för att få svaret på livets viktigaste frågor."En av Pixars mest ambitiösa filmer hittills"
"Soul" skulle ha släppts på bio redan i somras. Men istället blev den framflyttad tills Disney beslöt att den skulle släppas på Disney+ helt och hållet och skippa biorelease. I regin återser vi Pete Docter som har blivit synonym med Pixar vid det här laget. Han följer i samma fotspår som han gjorde med "Inside Out" genom att ta upp mogna och seriösa ämnen. Saker som kommer beröra den vuxna, men ser aldrig ner på barnet genom att göra tramsskämt. Men ändå är där tillräckligt med humor för att roa barnen, men det märks tydligt att ännu en gång. Är det de vuxna som kommer få mer utav den nya Pixar filmen än barnen. Jag hade verkligen önskat att jag hade kunnat se denna på en stor duk för jag gillade verkligen denna filmen.
Marknadsföringen på filmen har varit ganska vag så jag vet inte hur mycket jag ska berätta. Men filmen förflyttar sig ganska mycket från det att vi ser Joe som person nere på jorden och som stjäl. Vid ett tillfälle blir filmen en så kallad "body swap" film. Jag var orolig över hur den skulle hantera det och främst trodde jag filmen skulle bli tramsig och förlora det den hade. Men jag hade fel och här visar bara Pete Docter att han vet vad han gör. Och via detta kroppsbytet blir det genast uppenbart att det är här lärdomen i karaktären Joe finns och den djupare meningen blommar fram.
Animationen är superb. Vi det här laget att säga så om en Pixar film är som att säga att "Die Hard" är en av de bästa actionfilmerna. Det är en given sak. Men färgerna här är så fantastiskt använda, inte minst under jazzspelningarna. Här transporterades jag in i jazzvärlden och in i all rytm. Som en jazzälskare så är filmen även ett kärleksbrev till genren.
Också hur de lyckas fånga New York är nog den bästa version av staden från Disney sedan "Oliver & Company" som kom ut 1988. Man hör vartenda ljud och känner nästan varje doft som karaktären går igenom. Allt detta tack vare den fantastiska animationen och ljudmixen man har satt ihop. Vilket blir en ännu större besvikelse att jag inte kommer få se denna på bio.
Likt "Inside Out" så levererar Pete Docter en känslosam tredje akt och slutet tog mig faktiskt på bar gärning. Något av de mest ambitiösa sluten för en Pixar film någonsin. Även ifall det är paketerat som en animerad familjefilm, är där så mycket mer på djupet som vuxna kommer förstå. Och jag tror Pixar själva har förstått detta då det blivit en klassisk stämpel för dem att ha känslosamma och tunga saker i sig. Men det är också varför vi älskar studion. Det är en fantastiskt lärdom för barnen, samtidigt som humorn alltid levererar. Men för vuxna finns där alltid något djupare och "Soul" fortsätter den traditionen. Inte bara med animationsmått, utan även live-action mått.
Överlag är "Soul" en av de bästa Pixar filmerna på ett bra tag. Efter att de har haft ett par uppföljare i några år nu så känns de som att deras fokus på originellt innehåll är tillbaka. Filmen berör en och trots orosmoment om hur den tacklar vissa saker, eller om det blir för tramsigt. Så styr den lika snabbt iväg från den och levererar. Ännu mer älskar jag budskapet och lärdomen samt resan Joe gör. Slutet är något av de mest ambitiösa Pixar och Disney har gjort någonsin och jag applåderar för de vågade ta det steget. Precis som musikgenren jazz är filmen full med energi, färger och känslor.
