Synopsis
Dee Dee Allen (Meryl Streep) och Barry Glickman (James Corden) är två stjärnor från New York som står inför en kris: deras nya Broadway-show är en riktig flopp. Under tiden, i småstaden Indiana, upplever gymnasieeleven Emma Nolan (Jo Ellen Pellman) en annan typ av hjärtskärande sorg: hon får inte gå på skolans bal tillsammans med sin flickvän Alyssa (Ariana DeBose). Dee Dee och Barry bestämmer sig för att Emmas problem är perfekt att ta sig an för att försöka återskapa deras anseende."Bra musikal regisserad av Ryan Murphy"
"The Prom" är regisserad av Ryan Murphy baserad på Broadway-musikalen med samma namn. Filmen är också skriven av samma personer som skrev musikalen, samt boken musikalen i sin tur var baserad på. Kollar man på Ryan Murphys filmografi har han inte gjort jättemycket filmer utan har sina rötter mer inom tv. Han har gjort massvis med serier på sistone på Netflix då de gjorde en deal. Så jag har blivit överflödad med väldigt mycket Ryan Murphy på sista tiden och man märker till slut hans distinkta stil. Jag minns jag skrev i min "Ratched" recension att jag börjar tröttna på det lite smått för det är samma stil gång på gång med samma karaktärer hela tiden. "The Prom" lider lite av samma problematik, men där är bra bitar i filmen också. För alla Ryan Murphy fans så kommer man älska denna filmen.
Jag älskar musikaler, så pass mycket att jag inte hatar den nya "Annie" som kom 2014 som alla hatade. Så jag har en liten soft spot även för denna filmen. Låtarna som sjungs är helt okej, vissa mer minnesvärda än andra. Likaså koreografin när de dansar. Jag hade kanske önskat lite mer bakgrundsdansare och lite större dansnummer än vad vi fick. Men det märks att Ryan Murphy har koll på hur en musikal ska byggas upp, hur man startar ett nummer, pauserna mellan varje låtar. Allt det tyckte jag filmen hade bra koll på och som musikal är där goda bitar att plocka från den.
Huvudhandlingen känns relevant och nog den största anledningen till att Ryan Murphy är involverad i projektet. Fast jag kanske tyckte det kunde bli lite för övertydligt med sitt budskap till tittaren. Att det ibland tog bort från den musikaliska känslan och fokuset blev allt mer politiskt. Med att även involvera religion. Fast det är väl musikalen också misstänker jag.
Även ifall filmen är i nutid är där en härlig 80-tals stämpel över hela filmen, vilket jag älskade. Allt från hur färgerna och ljussättningen är. Till att ungdomarna hänger vid ett köpcentrum och att allting kretsar kring en bal, som är alla typiska saker för en 80-tals high-school film.
Jag har pratat förr om hur jag har väldigt svårt för James Corden. Varför han prompt dyker upp i en massa Hollywood filmer när han inte kan skådespela och är alltid sig själv. Jag har väldigt svårt för hans humor, speciellt när han är efterträdaren av Craig Ferguson i "The Late Late Show" är som natt och dag. Han är en säker kille som inte tar några risker och sådant älskar studios och bolag. Men det resulterar också i ganska tråkig humor.
Hans närvaro här är distraherande för mig, men jag erkänner. Där är ett par få scener där han får spela mer dramatiskt och han gör det ändå bra. Där är en känslosam scen mellan han och hans mor som kändes genuin. Jag köpte även att hans karaktär har haft det svårt och har sina hemligheter bakom det glada ansiktet. Men där är också bitar där han är den typiska James Corden.
De andra skådespelarna var bra, men ingen stack ut. Meryl Streep gör det hon gjort nästan hela sin karriär, hon är bra men jag börjar tappa den där "wow" känslan som hon en gång hade. Känns som det är samma roller och filmer hon gör nuförtiden. Nicole Kidman är totalt bortkastad. Hennes roll är så oväsentlig för filmen att man hade kunnat klippt bort alla hennes scener och filmen hade spelats exakt likadant. Hon får enbart ett musiknummer och har minst dialoger i hela filmen. Keegan-Michael Key och Andrew Rannells var de jag gillade mest av de kända ansiktena som dök upp. Keegan-Michael Keys karaktär är helt klart den mest repeterbara i hela filmen och han som kändes mest logisk till allting. Gillade även Andrew Rannells och hans fantastiska charm, han bör synas mer framför kameran speciellt efter denna filmen och "The Boys in the Band". Hans musiknummer "Love Thy Neighbor" är ett av de bästa och roligaste i hela filmen.
Nykomlingen Jo Ellen Pellman som egentligen spelar huvudrollen Emma, vars allting kretsar kring gör en bra debut. Alla musiknummer som hade med Emma att göra var för mig de bästa låtarna också i hela filmen. Och jag brydde faktiskt mig om henne och hennes flickväns relation och ville se dem tillsammans i slutet glada och lyckliga.
Överlag är "The Prom" sevärd och en underhållande musikal. Där är ett par bra minnesvärda låtar i filmen. Och stuket att man har en 80-tals känsla över allting kändes rätt att ta med filmen. Alla scener som hade med Emma och hennes tjej att göra var för mig det bästa med hela filmen. Även scenerna med Keegan-Michael Key och Andrew Rannells är bra. Allt som har med teaterskådespelarna att göra var för mig den svagaste biten i hela filmen. Det kändes som filmen inte var lika intressant så fort Meryl Streep eller James Corden dök upp, kanske för att jag inte var lika intresserad av deras karaktärer som de andra. Jag tror dock att många Ryan Murphy fans kommer älska denna filmen och där är bra saker med den. Jag kanske vill dock se i framtiden lite mer av det Ryan Murphy gjorde med "American Crime Story" och lite mindre "The Politician/Hollywood".
