Synopsis
I Blumhouse’s fortsättning av kultfilmen Den Onda Cirkeln (The Craft) följer vi fyra tonårshäxor som får en större utmaning än de trott när de upptäcker sina nyvunna krafter."Väldigt vek i jämförelse med originalet"
"The Craft: Legacy" är delvis en reboot men också en uppföljare till första "The Craft" filmen från 1996. Jag ska vara ärlig och säga att jag såg '96 versionen för första gången i går kväll innan jag såg denna. Så jag har inte vuxit upp med den som många andra och tillhör inte den stora fanbasen som filmen har. Men efter att ha sett den förstår jag varför den har de fansen som den har och varför filmen är populär än idag. Denna film lyckas inte fånga samma "magi" som sin föregångare och är mer en produkt av sin tid och kommer ironiskt nog vara mer utdaterad om några år jämfört med '96 versionen som bara skriker 90-tal.
Bolaget Blumhouse har för mig på senare år producerat sämre och sämre filmer. Jag börjar fundera på om de inte har mer sämre filmer på sitt resumé än faktiska bra filmer. En stor del som de ligger bakom är att ta populära filmer och ge de en uppföljare eller remake/reboot flera år senare. Jag kan se många göra jämförelser mellan denna och deras "Black Christmas" remake. Fast denna är lite mer tolerant än den.
Största problemet jag hade med filmen är alla sidohandlingar som inte får något avslut. Där är säkert 7 olika sidohandlingar och karaktärer som påbörjas, men aldrig avslutas. Där är en sidohandling där en karaktär kommer ut som bisexuell och använde sig utav mobbning i försvar av sin osäkerhet. Där är en sidohandling där en av de yngsta bröderna inte står för det hans far säger och tycker och öppnar upp sig för huvudpersonen på kvällarna. Där är sidohandlingen där huvudpersonen får reda på att hon är adopterad. Samtidigt så ska vår huvudperson får reda på att hon har krafter och är en häxa och lära sig använda sig av dessa.
Ni hör ju hur rörigt allting är och då har jag inte ens gått in på att David Duchovny är skurken och är den typiska manliga mannen och att det är hans motto i livet. Man måste vara stark och via det är han en slags warlock som vill åt huvudpersonens krafter. Det är så mycket på en och samma gång att inget får något ordentligt avslut. Filmen jonglerar så mycket att man slutar bry sig halvvägs in.
Jag skulle inte ens kalla detta för en skräckfilm. Där är inga skräckelement i den, inte ens när huvudpersonerna lär sig av sina häxkrafter. Den målar mer upp det som superkrafter och att de kan styra de fyra olika elementen, eld, vatten, luft, jord. En sak jag gillade med första filmen var hur vi fick följa alla de fyra olika personerna var för sig. De gav för en bättre karaktärsutveckling för dem och man fick en större förståelse till varför saker och ting hände mot slutet av den filmen som de gjorde. I denna är det enbart Cailee Spaeny som Lily vi följer. Är inte hon med så ser vi aldrig de andra tre karaktärerna, förutom allra första början innan introt i cirka 1 minut. Detta gör att jag inte vet någonting om dem och kan inte ens deras namn när jag skriver denna recension.
Effekterna är också ifrågasättande. När en film från '96 har mer övertygande effekter eller effekter som påminner om varandra så är det inte bra för en 2020 film. Jag vet inte om det beror på att de inte hann färdigställa vissa saker på grund av pandemin och filmen släpptes därefter via VOD i USA (bio här i Sverige). Men effekterna är inte övertygande.
I sin helhet är "The Craft: Legacy" inte en bra film. Den hamnar lite i samma grop som remaken på "Black Christmas" som kom förra året. Men denna är inte lika mycket på nosen med sitt politiska feministiska budskap, denna är mer tolerant än den. Jag kan heller inte påstå att jag är besviken då jag som sagt bara såg första filmen för första gången igår kväll. Men även jag kan se denna nya filmens stora fel och vad den första gjorde så mycket bättre som denna inte var i närheten av.
