Synopsis
Året är 1970, och den ambitiösa medelklasstjejen Sally (Keira Knightley) har motvilligt tvingats inse att attityden hos män i hennes omgivning sätter käppar i hjulet för karriären. När hon träffar rebelliska Jo (Jessie Buckley) förenas två skarpsinniga kvinnor med olika bakgrund och temperament i kampen för att exponera skönhetstävlingars föråldrade kvinnosyn. Tillsammans med sina medsystrar tänker de genomföra en högljudd protest mitt under Miss World-uttagningen, som direktsänds världen över med Bob Hope (Greg Kinnear) som programledare. Men Sally och Jo är inte ute efter att förnedra tävlingsdeltagare som kanske rest långväga för en chans att förändra sin tillvaro. Miss Sweden är förhandstippad som segrare, nu verkar det för första gången som om en mörkhyad kvinna skulle ha chans att vinna. Misbehaviour är den sanna historien om hur dramatiken och mediecirkusen kring 1970 års Miss World kom att bli den verkliga startsignalen för kvinnorättsrörelsen i England."Lättsam men duglig film om kvinnorörelsen"
"Misbehaviour" är ännu en brittisk film som har den där "mysfaktorn" stämpeln över sig. Fast den tar händelser ifrån verkligheten och kvinnorörelsen är i centrum. Så är filmen ändå lättsam att ta sig igenom. Historien som den är baserad på är måttlig intressant och filmen som helhet är måttligt bra gjord. Där är inte så mycket mer att säga helt enkelt.
Keira Knightley spelar huvudrollen här och gör ett bra jobb. På senare år har hon fokuserat på mer indiebaserade filmer baserat på verkliga händelser. Det verkar funka bra för henne och hon passar i det. Kul också att Jessie Buckley återigen är med. Känns som jag bara sett henne sedan jag såg "Wild Rose" förra året. Men det gillar jag för hon är en väldigt bra skådespelare.
Det jag gillar med filmen är att den skiftar från karaktärerna. Där är ingen riktig huvudkaraktär vi följer. Visst Keira Knightley är det närmsta. Men vi får även ta del av kvinnorna som är med i tävlingen och vad det betyder för dem, så allting är inte bara målat svartvit åt tittaren. Vi får även glimtar av Greg Kinnear som Bob Hope emellanåt och lite mer hur han var som person.
Överlag är "Misbehaviour" en duglig sittning. Även ifall den har kvinnorörelsen i bakgrunden hela tiden och dess huvudsyfte. Så tar den en lättsammare inblick åt det hela, vilket gör att man tilltalar en bredare publik. Den blir inte allt för politisk jämfört med en del andra filmer som tar upp samma ämne. Även denna typen av film behövs, precis som att det finns tamare och mer lättsamma filmer om slaveri. Båda har sin plats och är glad att de finns. Jag är glad jag såg denna, men tror inte det blir en omtitt för min egna del.
