Synopsis
En stressad mamma råkar tuta på fel bil vid ett rödljus under rusningstid. Ett ödesdigert misstag som gör henne själv och alla hon älskar till måltavlor för en man som tröttnat på allt och bestämt sig för att lära världen en sista läxa."En obalanserad film"
"Unhinged" börjar med en massa nyhetsreportage som handlar om vårdslösa personer ute på vägarna under förtexterna. På det hållet känns det som att filmen vill framrikta någon politisk mening/riktning med sin film. Men den tror att den är smartare än vad den egentligen är, för i grund och botten blir det en film om en galen man som går runt och mördar folk i denna kvinnas närhet. Bara för att göra hennes dag så miserable som möjligt. Det är en mix av både "Duel" samt "Falling Down", men inte alls lika bra som någon av de två.
Jag satt mest och var frustrerad under filmens gång, för allting hade kunnat lösas så enkelt. Jag vet om att i dessa typer av filmer ska man lätta lite på hjärnan och hade en person gjort något logiskt, hade filmen inte varit mer än 20 minuter lång. Men filmen är aldrig tillräckligt smart att låta mig förbise en sådan situation eller hjärndöd för att bara ta det som lätt underhållning. Av någon bisarr anledning mellanlandar filmen i mitten mellan de två.
Flera gånger kände jag att huvudpersonen kunde ringa polisen. Eller folk runtomkring har mer information som de kan ge. Men inget blir utav det. Där är en scen där huvudpersonen får reda på Russell Crowe's registreringsnummer, men det kommer aldrig till användning. Till skillnad från alla andra uppenbara planteringar filmen gör de första 15 minuterna. Det mest frustrerande är hur huvudpersonen beter sig mot Russell Crowe i början när han bara är ute efter en enkel ursäkt och hennes attityd tillbaka bara stinker. Nästan så att jag tycker hon förtjänar det som händer henne i filmen...
Finns där då något positivt med filmen? För det mesta är alla biljaktscener ganska bra filmade och när någon krockar är det på riktigt och inget CGI. Det uppskattar jag och gör filmen mer underhållande att sitta igenom. Jag har också pratat mycket om mina känslor för Russell Crowe som skådespelare förr (att jag tycker han är känslolös och endimensionell i många sina porträtt). Här ger han verkligen ett överspel till 100% och en sydstat accent för att dölja sitt australiensiska påbrå. Det är underhållande, men av helt fel anledningar. All cred till honom att han gick all-in i sin roll, men jag fann aldrig honom läskig.
Jag skulle nog inte direkt rekommendera filmen, inte på bio i alla fall. Och om man nu ska stanna hemma och se den, finns där två bättre filmer i samma anda jag nämnde ovanför. Det kan vara sevärt för biljaktscenerna som håller tempot igång samt en överspelande Russell Crowe är smått underhållande men av helt fel anledningar. I slutändan känner jag att filmskaparna trodde de ville berätta något mer seriösare och samhällsinriktat men kom på att en hjärndöd mördare som går amok är mer säljbart.
