Synopsis
Ett våldtäktsoffer tar hämnd på sina angripare i en liten stad utanför San Francisco. "Dirty" Harry Callahan, som är avstängd för att ha förargat hans överordnade (igen), blir tilldelad fallet."En av de bästa i Dirty Harry serien"
"Sudden Impact" är den fjärde "Dirty Harry" filmen och den första och enda i serien regisserad av Clint Eastwood. Den här gången är en kvinna ute för hämnd efter att hon och hennes syster har blivit gruppvåldtagen. Så filmen är mer eller mindre en kvinnohämnd film i stil med "I Spit on Your Grave". Som bara råkar ha Dirty Harry i sig. Vilket gör att jag gillar denna filmen ganska så mycket och är mellan denna och "Magnum Force" som är min favorit uppföljare i hela serien.
Det är ganska enkelt att sympatisera med kvinnan som gör alla dessa morden. Karaktären heter Jennifer Spencer och spelas av Sondra Locke. Hon var tillsammans med Clint Eastwood från 1979 till 1989, vilket resulterade i att hon medverkade i många av hans filmer under den perioden. Jag tycker hon gör ett bra jobb i denna och förmedlar känslan vad hon gått igenom. Där är en fantastisk bra scen mellan henne och hennes syster som är väldigt bra skådespelat och fotat.
Det märks också nu att 70-tals eran är över och 80-talet har startat. Även ifall inte denna är lika mycket 80-tal som "The Dead Pool". Men man märker att denna har en annorlunda stil och känsla till sig än de tre föregående filmerna. Det är också den enda "Dirty Harry" filmen som inte enbart utspelar sig i San Francisco. Vilket för vissa kanske är en negativ sak, men jag kan uppskatta lite miljöomväxling. Även ifall San Francisco staden är så ingrodd i "Dirty Harry" DNA:t.
Det är också den sista filmen i serien som har Albert Popwell i sig. Han har skådespelat fyra olika karaktärer i varje film och har fått större och större roll för varje gång. Och för alla ingrodda nördar kan jag också berätta det är den mest inkomstbringande "Dirty Harry" filmen.
I det stora hela tycker jag "Sudden Impact" lyckas levererar något utöver det vanliga. Det är en handling jag verkligen gillar och man har sympati och förståelse för Sondra Locke's karaktär. Regin är stabil ifrån Eastwood's sida och det känns som av alla uppföljarna är detta den med tajtast manus, där det mesta rullar på utan så mycket dötid. Dessutom har Harry Callahan en hund i denna så redan där blir det pluspoäng i sidan.
