Synopsis
Det är 50-tal i New Mexico. En DJ och en växeloperatör upptäcker en mystisk ljudfrekvens som kan ändra deras småstad och framtiden för alltid."En kärlekshyllning till 50-talets sci-fi filmer och serier"
"The Vast of Night" är en lågbudget independent film som spelades in under hösten 2016 i Whitney, Texas. Budgeten består utav 700 000 dollar och vad regissören Andrew Patterson, samt fotografen Miguel Ioann Littin Menz lyckas åstadkomma med den budgeten är minst sagt imponerande.
För de som älskar serier så som "The Twilight Zone", "The Outer Limits" eller "Night Gallery". Är detta din typ av film. Det märks redan vid första scenen var inspirationen till filmen kommer ifrån när titeln och filmen i sig presenteras som ett avsnitt hur en sci-fi tv-serie från 50-talet. Även det faktum att radiostationen heter "WOTW" vilket är en referens till "War Of The Worlds" säger en del.
En av de mer imponerande bitarna är mycket utav kameraarbetet och hur man använder sig utav långa tagningar. Ett exempel är när Fay (Sierra McCormick) sitter vid telefonlinjen och pratar med folk, och tagningen är 9 min och 30sek oavbrutet utan några som helst klippningar i den. Även skådespelet är övertygande, många av skådespelarna har inte medverkat tidigare i någon film, medan andra bara haft lite små roller här och där. Där är inga kända ansikten här inte i alla fall.
Mycket utav filmen består av dialoger och som sagt långa tagningar. Vilket för vissa kan kännas lite retande, då det ändå är en sci-fi film om utomjordingar. Men jag tycker allting sköts väldigt snyggt i att hålla tittaren på spänn. I många utav sci-fi serierna från 50 & 60-talet så dyker inte utomjordingarna upp fören i de sista 2 minuterna av avsnittet. Här förlitar man sig mer på skådespelarnas talanger, samt dialogerna. Där är en scen med en äldre dam vid namn Mabel (Gail Cronauer) som berättar om när hennes son blev bortrövad av utomjordingarna tidigare, vilket är en fascinerande monolog. Eller scenen där en krigsveteran berättar över telefonen vad han varit med om och känner igen ljudet som utomjordingarna sänder ut. Hela scenen hör vi bara hans röst, men blir ändå indragna.
Om det är något jag hade ändrat på, så hade jag älskat att filmen var i svartvit. Nu är den mer brunaktig i sin färgskala och jag tyckte in det var så snyggt och på vissa ställen blev det för mycket. Jag tror denna filmen verkligen hade varit döläcker och fungerat ännu mer om man gick åt det svartvita hållet.
Filmen må kanske inte vara för alla, speciellt med att vissa har lite svårare för lågbudget eller förväntar sig mer utav den. Men om man går in med åtanken att detta är en independent lågbudget film, så tror jag man kan imponeras av mycket av det man har åstadkommit här. Ge filmen en chans åtminstone för att stötta även denna typen av film. Allting är inte perfekt med den, men där är mycket jag gillar med den.
För de som älskar serier så som "The Twilight Zone", "The Outer Limits" eller "Night Gallery". Är detta din typ av film. Det märks redan vid första scenen var inspirationen till filmen kommer ifrån när titeln och filmen i sig presenteras som ett avsnitt hur en sci-fi tv-serie från 50-talet. Även det faktum att radiostationen heter "WOTW" vilket är en referens till "War Of The Worlds" säger en del.
En av de mer imponerande bitarna är mycket utav kameraarbetet och hur man använder sig utav långa tagningar. Ett exempel är när Fay (Sierra McCormick) sitter vid telefonlinjen och pratar med folk, och tagningen är 9 min och 30sek oavbrutet utan några som helst klippningar i den. Även skådespelet är övertygande, många av skådespelarna har inte medverkat tidigare i någon film, medan andra bara haft lite små roller här och där. Där är inga kända ansikten här inte i alla fall.
Mycket utav filmen består av dialoger och som sagt långa tagningar. Vilket för vissa kan kännas lite retande, då det ändå är en sci-fi film om utomjordingar. Men jag tycker allting sköts väldigt snyggt i att hålla tittaren på spänn. I många utav sci-fi serierna från 50 & 60-talet så dyker inte utomjordingarna upp fören i de sista 2 minuterna av avsnittet. Här förlitar man sig mer på skådespelarnas talanger, samt dialogerna. Där är en scen med en äldre dam vid namn Mabel (Gail Cronauer) som berättar om när hennes son blev bortrövad av utomjordingarna tidigare, vilket är en fascinerande monolog. Eller scenen där en krigsveteran berättar över telefonen vad han varit med om och känner igen ljudet som utomjordingarna sänder ut. Hela scenen hör vi bara hans röst, men blir ändå indragna.
Om det är något jag hade ändrat på, så hade jag älskat att filmen var i svartvit. Nu är den mer brunaktig i sin färgskala och jag tyckte in det var så snyggt och på vissa ställen blev det för mycket. Jag tror denna filmen verkligen hade varit döläcker och fungerat ännu mer om man gick åt det svartvita hållet.
Filmen må kanske inte vara för alla, speciellt med att vissa har lite svårare för lågbudget eller förväntar sig mer utav den. Men om man går in med åtanken att detta är en independent lågbudget film, så tror jag man kan imponeras av mycket av det man har åstadkommit här. Ge filmen en chans åtminstone för att stötta även denna typen av film. Allting är inte perfekt med den, men där är mycket jag gillar med den.
