Synopsis
Efter att Astrid blivit attackerad i sitt hem av en inbrottstjuv söker hon skydd och återhämtning i familjens sommarhus. I huset väntar hennes syster Louise och deras mamma Stina. Men allt är inte som det ska och den trygga återföreningen som Astrid hoppats på blir snart en mardröm när förövaren dyker upp vid sommarstugan tillsammans med flera andra. Det som till en början verkar som ett hemfridsbrott utvecklar sig till något mycket mörkare och mer surrealistiskt."Så långt ifrån spännande som det kan komma"
"Huset vid vägens slut" är regisserad och skriven av Jonathan Katzeff ifrån ett manus han skrev när han var 11år. Historien är den att han hittade manuset i en flyttkartong hemma hos sig och tog de 11 sidorna och ändrade om för att passa mer idag, samt en vänligare budgetvariant. På sätt och vis ambitiöst och jag kan uppskatta denna typen av historier. Framförallt när han går och har instinkten att verkligen göra filmen, även ifall han inte kommer få så mycket stöd sidan av. Idén från början var att göra filmen med ett gäng kompisar mest för skoj skull. Men allt eftersom projektet växte, blev allt fler och fler involverade.
Jag vet inte varför, men jag känner att jag hade haft större och mer respekt åt filmen om det bara hade varit Jonathan Katzeff med sina vänner, oavsett hur kvalitén hade blivit. Men nu har han fått skådespelare och lite andra bolag som stöttat honom ekonomiskt, visuellt samt musikmässigt. Där av känns det att man har större chans att lyckas, men resultatet är inget bra.
Förvänta er inte en renodlad skräckfilm eller en i klassisk stil med "the cabin in the woods" typ av subgenre. Detta är mer psykologiskt och det är väldigt tråkigt. Jag ska inte försöka spoila filmen, för jag tror även trailern håller det ganska vagt i vad som faktiskt händer. Men slutresultatet och vad allting går ut på, är det jag hatar mest med filmer. För att där finns inga konsekvenser på spel och ingenting är spännande. Visserligen hade Jonathan Katzeff kunnat göra det mer spännande, men här sätter budgeten stopp för det. Vilket kanske är lite synd, men jag tror heller inte det hade löst allt för mycket.
Filmens speltid på 84 minuter känns längre. Jag hatar att vara den personen som ger denna kritik och denna typen av film. Då jag själv älskar att skapa film och vet hur svårt det är att ens få till en. Men jag tror allting grubblar ner i själva historien och utförandet som jag inte är så förtjust i verken här eller i högre budgeterade filmer. Jag ger all cred till Jonathan Katzeff att han lyckats få göra sin film på ett manus han skrev när han var 11år. Men mer än så mycket beröm kan jag tyvärr inte ge.
