Synopsis
Fast i ett våldsamt och kontrollerande förhållande med en rik och briljant forskare, flyr Cecilia Kass en mörk natt och håller sig gömd med hjälp av sin syster, deras barndomsvän och hans tonårsdotter. Men när Cecilias våldsamma ex begår självmord och lämnar henne med en generös del av sin stora förmögenhet börjar hon misstänka att hans självmord var fejkat. När en rad kusliga sammanträffanden får dödliga konsekvenser och hotar de personer hon älskar mest, börjar Cecilia ifrågasätta sitt förnuft samtidigt som hon desperat försöker bevisa att hon verkligen blir jagad av någon som ingen kan se."En klassiker gjord i en fantastisk modern tappning"
Universal försökte i 2014 med "Dracula Untold" återuppliva sitt "monster universum", men efter det att filmen floppa tänkte man om och började om på nytt. I 2017 kom det så kallade "Dark Universe" med "The Mummy", men även den floppa och man la ner sitt på tänkta universum ännu en gång. Jag vill inte påstå att "The Invisible Man" är starten på ett nytt "monster universum", då Universal inte officiellt gått ut och sagt något om det. Men det är en nytolkning på en av de gamla klassiska karaktärerna och det är en riktigt bra en sådan som står helt på egna ben.
Detta är en film som verkligen lyckas med att bygga på det psykologiska och skapar ett enda stort obehag genom filmens gång. Filmen är regisserad av Leigh Whannell, som utöver skrev manus med James Wan på första "Saw" filmen. Regisserade även 2018års "Upgrade" som var en av mina favoriter det året. Här visar han ännu en gång sina regitalanger med helt rätt kameravinklar och hur han berättar denna historia.
Definitivt är denna nytolkning gjord för en modern era. Vi känner av tortyren redan vid första scenen tack vare Elisabeth Moss fantastiska skådespel. Som tittare blir det plågsamt då vi vet hon talar sanning under filmens gång. För när man väl kommer ner till grunden av idén att någon kan vara osynlig och befinna sig i samma rum som dig, är det en ganska så obehaglig känsla.
Men jag tycker fortfarande att Leigh Whannell behåller en del element som gör att filmen ändå kan kännas som en modern version av den gamla klassiska filmen och även boken som den är baserad på.
Jag kan tycka att filmen har två klimax mot slutet, varav en är ganska uppenbar och det kan göra att det riktiga slutet kanske dras ut lite för mycket. Även ifall det riktiga slutet på filmen är en av de bästa aspekterna. Jag vet heller inte hur jag känner för att det denna gången är en dräkt och inte ett serum som gör honom osynlig på riktigt.
"The Invisible Man" är en klassiker i modern tappning gjort helt rätt. Mycket är tack vare Leigh Whannell's regi som är riktigt bra. Här använder han sig inte utav fejk jump-scares och det läskiga kommer ifrån huvudkaraktärens tortyr och psyke, som ger ett obehag som tittare. Elisabeth Moss är fantastisk i huvudrollen och man känner för hennes karaktär. Vissa saker som gör att filmen inte blir helt perfekt i mina ögon, men om detta eventuellt är starten till Universals klassiska monsters universum är det verkligen en bra start.
