Synopsis
SONIC THE HEDGEHOG är en live-action äventyrskomedi baserad på de klassiska och älskade videospelen från Sega som fokuserar på den berömda, kaxiga ljusblå igelkotten. Filmen följer Sonics äventyr när han försöker hantera det märkliga livet på jorden tillsammans med sin nyfunna, mänskliga bästa vän Tom Wachowski. Sonic och Tom samarbetar för att försöka stoppa den skurkaktiga Dr Robotnik från att fånga Sonic och använda sina enorma krafter för att ta över världen."En av de bättre filmerna baserad på ett tv-spel"
"Sonic the Hedgehog" har inte haft den bästa vägen fram till dess release. Filmen skulle kommit ut i november förra året, men efter det att första trailern kom ut reagerade folk väldigt starkt på internet. Designen på Sonic var inget folk gillade och hat stormen blev ganska svår att ignorera på nätet. I en oväntat vändning valde därför Paramount att ändra designen på Sonic och göra honom mer lik designen i spelen, men därav flyttades filmen framåt från november till februari. Men även trailern indikera på en något simpel film, där allting bara påminde om en tidig 2000-tal familjefilm. Därför är det med en positiv bedömning att denna filmen inte är så dålig som man förväntar sig.
Jag vill bara understryka att detta inte är en film som är fantastisk vid någon benämning, den är inte gjord att vinna några priser eller vinna över allt och alla. Men vad den lyckas med är att göra en charmig film där man märker att de som gjort filmen ändå bryr sig om karaktären och ville göra en stabil Sonic film. Som ett stort Jim Carrey fan är jag väldigt glad att se gamla goda Jim Carrey igen i en långfilm.
Handlingen är inget utöver det normala, en roadtrip film från punkt A till punkt B och genom filmens gång händer de typiska klyschorna man är vana vid. Men jag kan heller inte klanka ner filmen för humorn genom filmens gång fick mig ändå att skratta med jämna mellanrum. Det är ingen renodlad skrattfest, fast jag fick ändå genuina goda skratt under filmens gång.
Det absolut bästa med filmen är helt klart Jim Carrey som också står för mycket av filmens humor. Det är inte hans bästa, men jag är bara allmänt glad att se honom igen vara den gamla goda Jim Carrey vi alla älskar och lärt känna.
Överlag är jag väldigt positiv till denna filmen. Just för att med allting den hade att gå emot sig, var slutresultatet inte så dåligt som man hade trott. Ja det är klyschigt och allting påminner om en tidig 2000-tals film. Men där är en viss charm till den, man märker att filmskaparna bryr sig om Sonic och komedin fick mig att faktiskt skratta. Publiken jag såg den med var verkligen inne i filmen så Sonic fans lär inte bli besvikna och se till att stanna kvar till en extra scen i mitten av eftertexterna för en fin liten överraskning. Filmen lämna mig faktiskt med att vilja ha en uppföljare och med tanke på hur bra det gick för filmen öppningsveckan är det inte helt osannolikt.
