Ännu en gång kommer listan av årets (2019) bästa lite sent. Men som alltid, brukar jag göra min lista i samband med Oscarsgalan varje år. För då känner jag att jag har hunnit se alla de filmerna jag vill se ifrån 2019. Samtidigt som 2019 filmer fortfarande kommer ut i januari och februari här i Sverige. Så det känns inte mer än rättvist att göra en lista i samband med dagen då Hollywood vill ge sig själv en klapp på axeln.
Det ska tilläggas att jag inte sett allt från 2019 men jag har ändå sett tillräckligt och även de filmer som de pratas om.
2019 som filmår har varit fantastiskt, ett av de bästa filmåren på väldigt länge. Det började lite segt, men mot hösten och vintern dök alla filmerna upp som gjorde det verkligen svårt att lista favoriterna. Därför la jag till en extra fem stycken för det var ett så fantastiskt filmår. Även de som har en "hedrande nominering" som inte kom på listan rekommenderas varmt.
Totalt har jag sett 289 filmer.
Jag har också lite regler angående hur man räknar en film det året den släpptes. Om filmen släpptes på en festival 2018, men kom först till den vida publiken 2019 räknas det som en 2019 film. Hade filmen premiär i ett land 2018, men kom inte till USA eller Sverige fören 2019 räknas det som en 2018 film. Så Uncut Gems är en 2019 film då den släpptes i USA december 2019. Medan The Favourite är en 2018 film (som var på min förra årets lista av 2018års bästa).
Kom även ihåg att detta är min personliga lista av de filmer som jag tycker varit bäst 2019. Finns inget som är rätt eller fel, alla har vi olika smak.
Först några hedrade nomineringar:
• Amazing Grace
• Apollo 11
• Booksmart
• Fighting with My Family
• Ford v Ferrari
• Honeyland
• Little Women
• One Child Nation
• Pain and Glory
• Shazam!
• The Farewell
• The Peanut Butter Falcon
• Toy Story 4
• Us
• Queen & Slim
15. Dolemite Is My Name
Jag älskar filmer som handlar om filmskapande och jag älskar Eddie Murphy. Det var ett tag sedan Eddie gjorde något verkligen bra och sevärt, men med denna filmen är han tillbaka i form och gör sin bästa insats på väldigt väldigt länge (och hans bästa film på väldigt väldigt länge). När filmer också visar sin kärlek till de mindre kända filmskaparna som med minimal budget fullföljer sina drömmar och visioner gör så mycket mer för mig. Det är också en riktigt rolig film.
14. Knives Out
Detta är en förbaskat underhållande rulle med finemang kameraarbete. Och vare sig de är de stora skådespelarna som medverkar eller inte, så är det sättet Rian Johnson hanterar detta mordmysterium som gör det sevärt. Det berättas på ett litet annorlunda sätt och även ifall man i ett tidigt skede kanske får en klar bild, så är det de små pusselbitarna som blir mysteriet och ack så kul det är att följa. Helt klart en av de mest underhållande filmerna från i år.
13. Waves
"Waves" är helt klart en film jag inte kan rekommendera tillräckligt. Den tar upp alla klassiska saker och spelar sig som en tonårsdrama, men går så mycket djupare än bara det. Det är så pass mycket energi första halvan att man nästan själv känner adrenalinet karaktärerna känner. Men i centrum av allt är den en tragisk historia och efterföljderna utav detta och hur man som en familj går igenom. Detta är helt klart en film som kommer stanna kvar hos mig ett bra tag.
12. 1917
Där är mycket att uppskatta under hela filmens gång, inte minst fotot, musiken och allt det tekniska både bakom och framför kameran. Alla skådespelarna är fantastiska, trots kända ansikten är det Dean-Charles Chapman och framförallt George MacKay's film. Man ser paniken och rädslan bara i deras ögon men deras beslutsamhet att föra dessa ordern vidare om de så ska dö på vägen. Men det främst syftet med filmen är att skapa en känsla och där är en anledning till varför Sam Mendes valde att göra allting i en lång tagning och det han ville förmedla lyckades han verkligen med. Jag har sett den två gånger och den blev bättre efter andra titten.
11. The Nightingale
Både från ett skådespelarmässigt perspektiv och regiperspektiv är detta en av årets bästa. Detta är en rå, våldsam och blodig film men som behöver vara det för att visa den grymma verklighet det var för många under denna tiden. Samtidigt lindar Jennifer Kent snyggt in det i ett klassiskt "hämndpaket" som verkligen levererar. Filmfotot är också något av det bästa från i år. Responsen på filmen har varit mestadels positivt, men inte den stora snackisen som många andra filmer. Vilket är synd för filmen har för mig hållit sig kvar i minnet sedan jag såg den.
10. Honey Boy
Detta är verkligen en fantastisk film att beskåda, men framförallt hatten av till Shia LaBeouf för att verkligen har öppnat upp sig så som han gör här. Jag kan se folk tycka detta är självterapi på Shia's vägnar och att varför ska vi bry oss. Men faktum kvarstår att detta är en intrig historia som berör och att berättelsen bör berättas för eventuellt fler personer som befinner sig i samma sits som Shia och jag tror detta kan vara en film som även hjälper andra. Lägg även på några av årets bästa skådespelarinsatser från både Shia LaBeouf och Noah Jupe och ett förträffligt regi från Alma Har'el.
9. Avengers: Endgame
Det går inte att beskriva vilket fantastiskt avslut detta är på den 10åriga resa Marvel har gett oss sedan "Iron Man". Att slutresultatet faktiskt blev så här bra är en triumf i sig. Ja, Marvel kommer fortsätta göra superhjältefilmer i samma universum. Men detta var ändå slutet på sitt egna sätt. Det var en bitterljuv känsla när jag hade sett färdigt Endgame och jag vet av ett faktum att om 20år kommer vi blicka tillbaka och kolla på alla dessa filmerna som något som förändrade filmhistoria och som ändrade på sättet du kan göra film på. Inget har kommit i närheten och inget kommer troligen göra det heller, inte på ett väldigt bra tag i alla fall.
8. Jojo Rabbit
I sin helhet är "Jojo Rabbit" en fantastisk film som många har kritiserat i onödan utan att ha sett filmen. Att ens kalla den kontroversiell är jag väldigt förvirrad över, då där varit betydligt mer kontroversiella filmer om andra världskriget och till och med detta året. Vad man ska ta med sig är att detta är en antikrigssatir som vill förmedla ett budskap om kärlek, vänskap och värme under en tid som anses vara en av de värsta inom mänsklig historia. Taika Waititi vet exakt vad han ska göra skämt om utan att gå för långt över gränsen, samtidigt som han vet vad kärnan av berättelsen finns (skoscenen). Fantastiska skådespelare, men det är våra två huvudpersoner med deras vänskap som är hjärtat i allt. Vad som också är perfekt är att filmen kan ses av lite yngre barn och även ta del av krigstiden men ändå få ett bra budskap med sig.
7. Uncut Gems
Detta är en film helt i sin egen liga och Safdie bröderna fortsätter i samma tematik som deras förra film, i att placera oss hos huvudkaraktärer som bara gräver sig djupare och djupare med sina val. Det är frustrerande men samtidigt spännande att bevittna och allting är bara positivt och till filmens fördel. Det är total kaos och man andas djupa andetag när eftertexterna börjar rulla och man vet att det är en galen åktur man precis varit med om. Utan tvekan en av årets starkaste och bästa filmer och Adam Sandler levererar en "tour de force" insats i huvudrollen.
6. Marriage Story
"Marriage Story" berörde mer än vad jag hade förväntat mig. Vad vi får är ett drama som berör om en skilsmässa och det känns ibland verkligen som ett slag i magen med de tunga scenerna. Men Noah Baumbach vet hur man balanserar allting och håller ändå en lättsam ton och blandar in humor på ett naturligt och bra sätt. Det är sällan jag sitter kvar vid eftertexterna och känner mig utmattad, men detta är en film som kommer hålla i sig ett bra tag framöver.
5. Parasite
Ju mindre man vet om "Parasite", desto bättre. Det är spännande, mystisk och komisk på samma gång och greppar tag i en från början till slut. Filmens skildring på klasskillnader är relevant och det visuella berättandet gör så mycket. Bong Joon Ho vet minsann hur man gör film och hur det är ett visuellt medium att berätta sin historia med. Alla hyllningar den har fått förtjänar den och som en person som älskar sydkoreanska filmer, blir jag bara glad över hur populär denna har blivit.
4. The Lighthouse
Även detta är en sådan film, ju mindre du vet desto bättre. En skitsnygg film som vet exakt hur man skapar en isolerad och paranoid känsla medan man tittar på den. Det är en obehaglig film som känns som en mardröm man har, vilket jag tror är Robert Eggers tanke bakom den. Idén bakom filmen kom ifrån gamla sjömanshistorier och journaler som blivit dokumenterad från förr i tiden, vilket ger filmen ännu mer autenticitet. Robert Pattinson gör sin bästa insats i hela hans karriär och Willem Dafoe gör en minst lika bra insats. Med all rätt bör detta räknas som en sann skräckfilm, för få filmer lyckas krypa under huden på mig som denna gjorde.
3. Joker
I sin helhet är "Joker" ett modernt mästerverk som vi kommer titta tillbaka till genom åren som vi gör idag med till exempel "Taxi Driver". Detta är något helt eget och det blev så pass mörkt och obehagligt ibland att jag själv kände mig obekväm. Det är dystert och deppigt. Jag tycker detta är en perfekt karaktärsstudie film om en karaktär som befinner sig i botten av ett slump samhälle där de fattiga har det sämst och rika regerar. Han lider av psykisk ohälsa, men samhället vänder ryggen och i får se hur han som person reagerar tillbaka. Filmen säger aldrig det han gör är rätt, men den ifrågasätter istället var den riktiga hjälpen finns.
2. The Irishman
"The Irishman" är ett sant magnum opus ifrån Martin Scorsese. Detta är 209 minuter som är episka och som levererar på varje sekund som räknas. Med fantastiska insatser från alla skådespelarna involverade och ett starkt regi ifrån mästaren själv. Även ifall det är en maffia film så kopierar inte Scorsese sina tidigare filmer och man märker en tydlig skillnad i klippningen och tempot, men allt för filmens fördel. Det känns som allt det Martin Scorsese gjort i sin karriär lett upp till detta.
1. Once Upon a Time... in Hollywood
"Once Upon a Time ... in Hollywood" är kanske Tarantinos mer svårare film att smälta in. Den kräver en del från tittaren, samtidigt som handlingsmässigt är det inte så mycket som inträffar fören de sista 40 minuterna. Detta är främst en "chill" film där karaktärerna och atmosfären är i huvudcentrum. Det är Tarantinos kärlek till en era av film och Hollywood han verkligen älskar och detta är hans sätt att visa det och jösses vad han verkligen lyckas fånga den rätta känslan. För mig som också älskar denna typen av era och filmer föll filmen mig rätt i hjärtat och jag älskade varje sekund. Jag har inte slutat tänka på filmen sedan jag såg den och soundtracket har jag lyssnat till säkert 20 gånger, jag kan bara inte sluta prata om den. När det kommer till filmer som handlar som filmskapande är detta en av de bästa.
