Pelle Svanslös

Jag kan inte direkt påstå jag är uppvuxen med "Pelle Svanslös", verken böckerna eller filmerna. Inte ens julkalendern med Björn Kjellman har jag sett då jag bara var två år när den sändes och var aldrig något som lockade att titta tillbaka på i äldre dagar. Så detta är mer eller mindre första riktiga "Pelle Svanslös" produktionen jag ser på. Även ifall jag inte kan påstå detta var något för mig, är detta för de mindre barnen, dem som är riktigt små och hos dem kommer det garanterat gå hem hos.

Filmen är nästan en musikal i förklädnad. Ingenstans i marknadsföringen indikerar de på att det är en musikal, så det kom lite som en chock när de sjöng för första gången och fortsatte på det spåret. Men i eftertanke bör jag inte vara helt förvånad då många barnfilmer har mycket sång i sig. Låtarna är inte särskilt minnesvärda, men bakgrundssoundet kommer sätta sig på hjärnan lite som sommarplågor eller Melodifestivalen låtar.

Animationen är för det mesta hyfsad bra. Mest glad är jag att det är gjort som handritat tecknad, en stil jag aldrig vill ska dö ut och där dataanimation har tagit över för mycket. Men ibland kan man se att lite av renderingen inte har hängt med, som när en katt dansar så försvinner fötterna när han snurrar.

Filmen är 1tim 7min lång, så där är verkligen inte mycket att skriva, säga eller fördjupa sig i kring den. Det är en tecknad svenskfilm på Pelle Svanslös för de allra minsta och det kommer gå hem hos dem. Jag som är mer äldre finner inte så mycket nöje i den och vet inte hur vuxna som tar med barnen kommer känna. Det är dock en snabb sittning vilket kanske gör den mer optimal hemma egentligen för att få mer utav pengarna i biosalongen, genom att ta något som är lite längre. Tummen blir svår här, för det är verkligen hur man ser på filmen och hur den gör sitt jobb.