The Grudge

När det kommer till skräckfilmer är "Ju-On" (japanska originalversionen) av "The Grudge" en av de läskigaste filmerna för mig. Den finns fortfarande kvar i minnet färskt från det jag såg den i väldigt ung ålder när jag hyrde den från lokala videobutiken. Den amerikanska remaken som kom ut 2004 tyckte jag också var helt okej och är en av de bättre skräck remakes där ute om jag var tvungen att göra en sådan lista. Detta är dock hälften remake, hälften uppföljare då det fortfarande utspelar sig i samma universum som de amerikanska filmerna från förr. Men du behöver inte ha sett dem för att förstå vad som händer i denna.

Tyvärr blir detta inte en särskilt bra film. Mycket på grund utav att mestadels satt jag bara och var uttråkad. Där är nästan ingenting som är unikt med filmen. Den följer samma mönster som moderna mainstream skräckfilmer gör idag, genom att ha varje 10-15:e minut en jump-scare. Men även de känns ganska känslolöst gjorda i denna.

Precis som förra filmer i serien, berättas den i icke kronologisk ordning och det är först i slutet man pusslar ihop bitarna, även ifall det inte alls är svårt egentligen då det står årtal som hjälper en. Men huvudstoryn här blir aldrig intressant tyvärr, vilket är synd för skådespelarna är nog det som lyfter filmen till att den inte blir total katastrof i mina ögon.

Filmen har många kända ansikten i den och alla göra förvånande bra insatser. De alla tar det seriöst som om det vore en tung dramafilm. Specifikt John Cho och Betty Gilpins handling, där de spelar ett gift par som har det tragisk redan innan denna förbannelse kommer över dem. Jag ville ha mer utav dem. Men de andra skådespelarna sköter sig bra de med, jag gillade även Demián Bichir och Lin Shaye. Dock kan jag inte påstå att trots deras starka insatser, var jag fortfarande uttråkad.

I sin helhet är "The Grudge" inte en så bra film. Mycket utav det är bara tråkigt då det spelas mer som en tung dramafilm. Man förlitar sig för mycket på att bara använda jump-scares för att skrämma en, men även de känns halvdant gjorda. Det som räddar upp filmen från total bottennapp är alla de kända skådespelarnas insatser som ändå skådespelar som om det vore en bättre film. Men som en Grudge film är detta en av de mer bortglömda i serien och tillför inte så mycket.