Color Out of Space

"Color Out of Space" följer lite i samma linje som fjolårets "Mandy". Båda har Nic Cage i huvudrollen och är producerade utav Elijah Wood. Båda är inom skräckgenren och är visuellt snygga och intressanta att titta på. De båda tar sin tid innan de går fullt ut mot slutet, även ifall "Mandy" är mer av en gorefest. Skulle även säga båda två är väldigt inspirerade utav 80-talet. Men framförallt så gillade jag båda två nästan lika mycket, även ifall "Mandy" kanske är den som med åren kommer åldras bäst och finna en publik.

Filmen är regisserad av ingen mindre än Richard Stanley. Hans första officiella långfilm sedan 1996 då han gjorde den ökända "The Island of Dr. Moreau" med Marlon Brando. Hela historien om den filmen är en recension för sig, men han blev mer eller mindre sparkad inte bara från den filmen men ifrån Hollywood och detta är hans stora comeback film. Något jag tycker han sköter väldigt bra. Detta är en för det mesta välgjord film och visuellt sätt är den otroligt vacker att kolla på.

Ibland märker man av budgeten och i vissa fall hade man önskat den var lite högre, för vissa av dataeffekterna ser ibland ut som de tillhör ett videospel ifrån mitten av 2000-talet. Men när de väl använder praktiska effekter ser de hur bra ut som helst. Där är en riktigt grotesk scen som jag sent kommer glömma och som jag blev smått äcklad utav när jag såg den.

Vi får också i samma pris en underbar Nic Cage i huvudrollen. Han har sina klassiska utbrott och överspel när de väl passar i scenerna. Det är underbart och man skrattar självklart, men det känns också rätt till hur karaktären hade reagerat i den situationen. Jag tror också det är den rätta balansen när man har Nic Cage i huvudrollen i sin film. Så utöver härliga praktiska effekter, en visuellt snygg film och en handling som aldrig tråkar ut en får vi en underbar Nic Cage med på köpet. Det blir inte så mycket bättre än så här.