Synopsis
Bretagne, Frankrike, 1760. Konstnären Marianne har fått i uppdrag att göra ett porträtt av Héloïse, en ung kvinna som just lämnat klostret. Héloïse ska giftas bort och den presumtiva brudgummen vill se hur hon ser ut. Men hon vill inte gifta sig och Marianne måste måla henne i smyg. Hon iakttar Héloïse om dagen och målar henne i hemlighet på natten. Mellan de två kvinnorna växer en intimitet och attraktion fram. De delar Héloïses första och sista ögonblick av frihet, allt medan Marianne målar det porträtt som ska avsluta allt."En långsam och segdragen film"
Jag har aldrig riktigt varit ett stort fan av kostymdrama filmer. Där finns få som jag verkligen gillar, men majoriteten tråkar för de mesta bara ut mig. Så likadant här tyvärr, vilket är synd för jag kan verkligen se hantverket bakom filmen och ändå uppskatta det. Men där var flera gånger då jag kände för att slumra till, lyckligtvis så personen som satt bakom mig verkade också ha tråkigt och började snarka titt som tätt vilket höll mig vaken.
Den här filmen är ett drama som nog går hem hos många, jag känner en rad personer som jag tror denna kommer gå hem hos. Jag kan inte klaga på skådespelet, fotot är väldigt fint, regin är bra. Vad jag gillar är att där knappt synts några män till och där är bara en vad jag kan minnas som hade en dialog, resten är bara kvinnor. De är heller inte så många skådespelare som medverkar framför kameran majoriteten utav filmen, vilket isolerar en ännu mer på ön vi befinner hos vid.
Så det är inte en dålig film egentligen. Det handlar helt enkelt om personlig smak i detta fallet som gör att jag inte gillar denna. Den lyckades aldrig fånga mig och jag kändes typ ingenting för karaktärerna eller romansen som börjar blomma mellan dem. För jag satt mestadels bara och ville de skulle sluta, för detta är inte min typ av film.
Jag kan tycka också att filmen skulle slutat en scen tidigare än vad den gör. Scenen innan filmen slutar är så mycket starkare och bättre än den som visas, vilket är lite synd att inte avsluta på den bilden.
I sin helhet kan jag se varför folk gillar denna filmen och varför den gick hem hos många. Det är en klassisk och typisk hyllningsfilm och jag kan själv se folk i min omkrets gilla den. Tyvärr var den inte tillräckligt engagerande eller stark för min del att jag verkligen kunde gilla den jämfört med många andra kostymdrama filmer. Där är få som lyckats där på den fronten så det handlar mer om personlig smak, likaså att jag också har svårt för filmer som utspelar sig under romartiden. Så ta tummen nedåt med en nypa salt, för om detta verkar intressant eller om man gillar kostymdrama filmer kommer man garanterat gilla denna.
"Porträtt av en kvinna i brand" visas på Stockholms filmfestival & har biopremiär 13 december