Synopsis
Neapel 2018. Nicola, Tyson, Biscottino, Lollipop, O'Russ och Briatò vill bli rika snabbt, de vill köpa designerkläder och nya mopeder. I synnerhet, Nicola, vars mamma driver en liten kemtvätt, motstår inte frestelsen att bli en del av en Camorra-familj, också kända som den napoleonska maffian. Med sin pistol känner sig Nicola mer man än han någonsin gjort och på kort tid blir han ledare för sin grupp som 15-åring."Fungerar för stunden men inte så minnesvärt"
"Camorrans barn" eller "Piranhas" som är den engelska titeln, vann silver björnen på Berlins filmfestival tidigare i år för bästa manus. En smått förvåning enligt mig, då detta inte skiljer sig så mycket åt från andra filmer inom genren som handlar om kriminalitet och gängkrig mellan olika "familjer". Faktum är så kommer jag har svårt att minas exakt vad som försiggår i denna filmen inom loppet av några månader, då den är så simpel i sitt utförande och berättande.
Jag satt dock aldrig och var uttråkad under filmens gång. Skådespelarna gör bra ifrån sig, ännu en gång ett gäng tonåringar där barnen är i fokus och klippningen är någorlunda tajt för att skapa ett bra tempo och flyt. Men när man tänker på handlingen känns de som man tagit inspiration från andra filmer och bara slagit samman det. Kan tilläggas att det är baserat på en bok.
Det blir inte så känslosamt och jag ville bry mig i det stora hela, men jag kom aldrig riktigt in i den. Jag hade även önskat mer scener där man bygger mer med spänningen och oron. Men det kändes som att ingen riktigt var i fara och hotet för dessa tonåringarna kändes aldrig riktigt farligt.
För stunden fungerar filmen, där finns några snygga bilder som är plåtade, skådespelarna gör bra ifrån sig och klippningen är duglig. Men detta är inget som kommer bli ihågkommet inom några år och detta är tyvärr en sådan festivalfilm som kommer och går, för den gör inget nytt eller annorlunda inom sin genre.
"Camorrans barn" visas på Stockholms filmfestival & har biopremiär 6 december
