Synopsis
Världsstjärnan Simon kommer hem till Sverige för att fira jul. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Anders, som alltid levt i skuggan av sin bror, är inte helt nöjd med detta. Simon däremot tar lätt på det hela, tills gamla minnen väcks till liv och han konfronteras med begravda familjehemligheter."Dyster julfilm som gärna hade fått våga mer"
Det var så nära, för där är saker här som göra att detta hade kunnat bli en bra film. Men som vanligt med nästan alla svenska filmer fallerar det på utförande och även skådespel. För att lägga en liten förvarningskontenta till de som tänker se den, så är detta inte en lättsam rolig julfilm med knas och allt vad de innebär. Något som man blivit associerad med dessa julfilmer. Detta är något mer allvarligare och dramatiken får vara i centrum mera, vilket jag uppskattar och gillar. Tyvärr tycker jag att filmen kör lite på de säkrat kortet och det blir lite sockersött på det allvarliga.
Filmen börjar med att ha en någorlunda lättsam ton och den typiska humorn vi är vana vid att se. Men det vänder ungefär 30-40 minuter in och det blir något djupare än så. Vad tänker jag inte avslöja, men det är ett ganska så allvarligt ämne. Ett ämne jag känner filmen ändå försöker och förmedlar på ett dugligt sätt, men som jag känner hade kanske behövt hela filmen för att få större vikt och tyngd. Nu blir det en sidohandling bland en massa andra handlingar, även ifall den hamnar i fokus längre in i filmen. Men allting bärs fram med denna lättsamma tonen, lite så att barn även kan se filmen. Inget fel med det, men jag hade då hellre sett man tagit ut svängarna mer och verkligen satsat på ett djupt drama kring juletid om detta ämne.
Som vanligt skapas också alla problem och "kaos" utifrån att karaktärerna inte pratar med varandra. Här är det lite mer förståeligt då det är en gemensam sak denna familj har haft i flera år med att de inte pratar med varandra. Samt det är ganska stora och allvarliga saker som inte är de mest lättsammaste att prata om.
Peter Jöback är en bra sångare och på teater gör han också bra ifrån sig med sitt skådespel. Men det är skillnad på teater och film och tyvärr tycker jag inte att Peter Jöback spelar bra här. Utöver tv-serien "Modus" har han inte skådespelat professionellt och därav är detta hans första filmroll. Han må vara en stor kändis och stjärna, men det var verkligen bottennivå på skådespelet. Många kommer säkert se förbi detta då han är så känd och alla älskar honom när han sjunger och hans teaterföreställningar. Han sjunger ju bra dock...
"Jag kommer hem igen till jul" är en film som hade kunnat vara bra, men där saker och ting hindrar den från att uppnå de den hade kunnat uppnå. Jag gillar den mer dramatiska och dystra aspekten till filmen och det är ett allvarligt ämne som kommer till ytan som jag tycker filmen hanterar relativt bra. Tyvärr blir det en av flera sidohandlingar och det är en något för lättsam ton över det för min egna smak. Peter Jöback ska också hålla sig till teatern i fortsättningen, annars måste han gå skådespelarlinje för skådespela i film kan han inte. För en del kommer detta nog gå hem men förvänta er ingen humoristisk julfilm för hela familjen i år med denna svenska julfilm, då får ni leta på annat håll.
"Jag kommer hem igen till jul" har biopremiär 8 november
