Doctor Sleep

När nyheten om att en adaption på "Doctor Sleep" skulle göras var jag väldigt fundersam över allting. Jag kan lika gärna nu tillägga jag inte ännu har läst Stephen Kings böcker av verken "The Shining" eller "Doctor Sleep", men jag har den första boken. Anledningen till att jag blev fundersam är att den version av "The Shining" som majoriteten är bekanta med är Stanely Kubrick filmen från 1980. Den klassas som ett mästerverk enligt många och har gått från klassiker till en känd popkultur referens även bland mainstream. Men Stephen King var alltid utåtriktad över sin besvikelse av den filmen för den inte alls följde hans bok. Så flera år senare skrev han en egen uppföljare till boken och det blev såklart en succé.
Men problemet med att göra en uppföljare som följer boken är att filmen inte följde den första boken, därav blir det en jättekrock man möter när man ska ta tag och göra en adaption på denna historia. Följer man boken helt och hållet kommer man inte kunna göra några kopplingar till filmen och då blir det bara konstigt varför man har en film som nämner saker i "The Shining" utan att vara i samma universum. Men följer man filmen blir det ingen officiell adaption på boken men ändå med inslag till den.

Det låter nästan som en omöjlig uppgift att försöka göra folk nöjda oavsett och någonstans i mitten har Mike Flanagan försökt landa. Det är ett tappert försök och i det stora hela är det ändå en bra film. Men det märks också problematiken han stöter på längs vägen och man känner tydligt av var de båda sakerna krockar med varandra och det jag befarade blev lite sant ändå.

Jag tycker Mike Flanagan är en av de bästa skräckregissörerna som jobbar just nu. Han har verkligen bra knep till att använda sig utav små medel och göra de väldigt bra. Om det så är en döv kvinna i "Hush" som blir jagad av en mördare. Eller en gift kvinna som är fast i en säng efter hennes man dör av en hjärtattack under en sexlek i "Gerald's Game". Han lyckades göra en uppföljare till en av de uslaste skräckfilmerna från 2010-talet och göra det tusen gånger bättre med "Ouija: Origin of Evil".
Hans registil här är jag 50-50 på. Ena sidan när han får göra sitt egna så tycker jag verkligen han visar en riktig talang bakom kameran. Men det är också nästan som att han själv vet om att om detta nu ska vara en uppföljare till Kubricks film, så måste lite av samma stuk och känsla finnas kvar så man märker av att det är en uppföljare. Det är lite här en del av regin kopierar många typiska Kubrick saker som är med i originalet, som de långa utdragna scenerna, övergångarna. Där är till och med en scen där Ewan McGregor och Bruce Greenwood har ett samtal och det är direkt kopierat från intervjun mellan Jack Torrance och Mr. Ullman i första filmen.

Om jag ska ge lite positiva saker till filmen så är Ewan McGregor riktigt bra i rollen som en vuxen Danny. Detta är nästan så jag tänkte mig i huvudet hur Danny blev som vuxen. Jag tycker också kemin mellan han och den lilla tjejen Abra är väldigt stark. Rebecca Ferguson som skurken är en av hennes bättre insatser. Jag bara kände att just den biten (med henne och hennes folk) definitivt var något som är från boken och var något jag hade svårt att koppla samman med första filmen.

Sedan får man ändå lite gåshud när Overlook Hotel synts till och den mäktiga kända musiken spelas i bakgrunden. Även ifall mycket kör på nostalgifaktorn och Mike Flanagan använder många utav samma kameravinklar går det inte att få ett litet leende på läpparna.
Vilket också leder lite in på min andra positiva sak och det är att man väljer att använda sig utav andra skådespelare att spela rollerna. Här hade man lätt kunnat använda sig utav CGI och den så kallade "de-aging" effekten till att ha Jack Nicholson eller Shelley Duvall dyka upp i sina respektive roller. Men här kör man på gammalt hederligt sätt att nu är det så pass många år sedan första kom ut, så får man använda sig av nya skådespelare.

Där är också en genuint otäck scen som jag blev smått rädd av som involverar Jacob Tremblay. Där satt jag faktiskt och hade ont i magen, så där finns även små bitar med otäckt innehåll. Handlingen överlag tycker jag höll mig intresserad hela tiden. Trots en speltid på 151 minuter var jag aldrig uttråkad och tyckte tempot flöt på bra. Men det är också här jag kan se folk som älskar första filmen verkligen avsky handlingen i denna, då det är som vatten och eld om man jämför.

Det känns svårt att kunna göra en rättvis bedömning på denna filmen, för det känns som den hade så mycket hinder bara vid uppstarten. Det märks att man vill göra en adaption på boken, men man vet också om att folket är mer bekanta med filmen som inte alls följer den första boken och därav måste man kompensera och mixa de båda. Resultatet blir svajigt tyvärr, men som helhet tycker jag ändå det funkar. Om någon hade sagt till mig att en uppföljare till mästerverket "The Shining" skulle komma och att den ens var bra hade jag bara skrattat åt hela idén. Det är långt ifrån perfekt och det är inte ens lönt att börja jämföra den med originalet. Men med vad Mike Flanagan var tvungen att göra för att tillfredsställa alla så har han nog gjort det bästa han har kunnat göra.