Synopsis
Villa i sekelskiftets Italien hemsöks av den döde ägarens pianospelande hand, medan släkten slåss om arvet.Den här gången är det inte ett monster med en miljon ögon, utan ett monster med fem fingrar....alltså en vanlig människohand. På papper må detta låta som en väldigt löjlig film och med lite över 70år på nacken tänker man sig att det inte har åldrats så bra. Men hör och häpna, så är detta inte en så dum film egentligen. Visst är där delar som är löjliga och som man kan skratta åt idag, det är trots allt en hand. Men regissören Robert Florey vet hur man bygger upp stämning och skapar en spänning omkring allting.
Det är mycket mer psykologisk än vad man beräknar det ska vara och filmen tar sin tid innan saker och ting verkligen börjar hända. Även då sitter man som tittare och undrar om det verkligen är ett spöke som vandrar omkring och dödar folk med sin hand, eller om folk är paranoida. Detta blir en stark punkt för filmen genom hela dess speltid och där den skiner som bäst.
Skådespelarna gör ett dugligt jobb ifrån sig också. Jag gillar såklart Peter Lorre bäst då han är en kriminellt underskattad skådespelare under denna perioden. Jag kan varmt rekommendera tyska filmen "M" gjord av Fritz Lang som även gjorde "Metropolis" ett äkta mästerverk. Även Victor Francen som baronen som sedan dör och kanske hemsöker huset är bra i det lilla han synts till.
Ibland blir de som sagt lite löjligt och när handen väl dyker upp är det svårt att ta filmen på allvar. Det är ju "The Thing" från "Familjen Addams" och jag har även svårt att se folk i 1946 vara rädda för en vanlig hand. Men i somliga aspekter lyckas filmen jobba sig runt det och skapar en mystisk stämning åt det, det är bara så fort den börjar röra på sig och attackerar man inte riktigt blir skraj.
"The Beast with Five Fingers" är värt en titt, för när den verkligen skiner så är där riktigt bra saker med den. Det är bara synd att det vägs ner utav löjliga scener emellanåt och komisk underton med polisinspektören som ska lösa fallet. Han bryter även fjärde väggen i slutet av någon anledning. Det bästa är atmosfären och spänningen den lyckas skapa och för det mesta levererar den på den fronten. För de som älskar skräckfilmerna från denna perioden är detta värd en chans.