Maleficent: Mistress of Evil

Jag tänker inte sitta och skriva en hel roman igen över hur lite jag gillar alla dessa Disney live-action filmerna, där kan jag hänvisa er till min recension på "Dumbo", "Aladdin" och "Lejonkungen". Men jag hoppas inte vi är i det stadiet nu att uppföljare börjar rulla in på dessa live-action filmerna. "Maleficent" var på sätt och vis när den kom ut för fem år sedan, den första officiella live-action remaken. Även ifall vi hade "Alice in Wonderland" i 2010 så var det med "Maleficent" som Disney började pumpa ut alla dessa filmerna då det var en succé. Nu har en uppföljare gjorts och det märks att detta enbart existerar för att kassa in på succén.

Där är väldigt lite som faktiskt engagerar en i denna filmen. Till en början lattjar bara karaktärerna omkring utan något riktigt driv eller mening, lite som att ingen hade en idé om vart uppföljaren skulle ta vägen och utveckla dessa karaktärerna. Vilket är ett stort problem genom hela filmen och gör denna filmen väldigt meningslös. Den har väldigt lite att erbjuda vad gäller handling och den i vanliga fall brukar en uppföljare finnas för man har en idé att man vill utveckla världen, karaktärerna och bygga vidare på handlingen från första filmen. Inget av det existerar här.

Vi får en glimt till nya "feer" som är av samma ras som Maleficent. Det hade kunnat vara intressant, men istället görs det som någon slags politisk agenda där de porträttas som flyktingar som fick fly för människorna jagade bort dem. Det är väldigt klyschigt och det är uppenbart vad man försöker säga. Jag kanske överanalyserar det, men det kändes väldigt påtvingat hela deras historia.
Utöver det så är handlingen att Michelle Pfeiffer är ond och vill starta ett krig med feerna och såklart har vi delen där Aurora inte tror på Maleficent och det blir en dispyt mellan dem och först i slutet förstår de varandra och vem som ligger bakom allt. Jag trodde verkligen vi var förbi den typiska klichén, men ack så fel man kan ha. Anledningen till varför Michelle Pfeiffer vill starta kriget förklaras, men jag halvlyssnade bara på hennes monolog så jag begrep det aldrig riktigt, men det var en tunn förklaring till allting.

En sak som verkligen förvirrade mig var att Harris Dickinson tog över rollen som Prince Phillip från Brenton Thwaites som spelade rollen i första filmen. Men de är inte ett dugg likt varandra, så jag satt verkligen och var förvirrad på om det ens var samma karaktär. Och i sådana fall vem denna nya killen var. Men nej det är samma karaktär och lika mycket känslolös är han också.

Jag vill också ge en liten varning till de som planerar att se filmen med sina barn. De som är under 7år kanske kan tycka den är lite för mörk, då där är karaktärer som dör i den och man tror de ska återvända som ett lyckligt slut, men nej. Så även ifall somliga scener är riktigt färgglada och det är en familjefilm inom fantasy genren, kan det vara lite för våldsamt för de mindre.

"Maleficent: Mistress of Evil" är ingen film gjord för mig. Om jag lägger undan notisen att jag inte ens gillar dessa live-action remakes och bara fokuserar på filmen som uppföljare, så fallerar det ändå väldigt mycket. Meningen med en uppföljare är att bygga vidare på karaktärerna och föra handlingen vidare på det man berättade i första filmen. Inget utav de gör denna filmen och det blir mer eller mindre samma gamla visa på upprepning. Visst är det kul att se Michelle Pfeiffer spela skurk, men hennes karaktär är så tunt skriven att man inte bryr sig. Warwick Davis dyker upp på ett hörn vilket var en positiv överraskning och jag kvarstår att Angelina Jolie är perfekt för rollen som Maleficent då hon har utseendet. Men jag kommer verkligen inte komma ihåg denna filmen inom en snar framtid.