Synopsis
När universitetet i New York lägger ned sin parapsykologiska avdelning, bildar de sparkade forskarna Dr Venkman, Dr Stantz och Dr Spengler firman "Ghostbusters", som specialiserar sig på att utrota övernaturliga plågoandar. Den förtrollande Dana Barret upptäcker att hennes kylskåp är ingången till den andliga världen, och jakten sätts igång för våra hjältar. Plötsligt står de ansikte mot ansikte med en gammal ond kraft, som gör vad som helst för att få Manhattan att bli ett rent helvete."Ghostbusters" är en av de filmer jag sett flest gånger i mitt liv och det är en av mina absoluta favoritfilmer och ligger på en säker topp 20 om jag så skulle göra en lista. Vad som gör "Ghostbusters" till en sådan perfekt film och klassiker är våra huvudrollsinnehavare. Bill Murrary, Dan Aykroyd, Harold Ramis och Ernie Hudson. Dessa fyra män är några av de coolaste personerna/karaktärerna som funnits på film.
Kemin är något av de bästa jag beskådat och jag skrattar konstant oavsett hur många gånger jag lyckas se filmen. Bill Murray är mästaren av sarkasm, Dan Aykroyd är den lekfulla fantasifyllda lilla grabben, Harold Ramis ser allting på så blodigt allvar och försöker alltid hitta en förklaring och Ernie Hudson är den mest normala och försöker få grepp om allting. Tillsammans utformar de perfekt balans mellan varandra och blir några av de mest ikoniska karaktärerna i filmhistoria.
Humormässigt behöver jag inte gå igenom hur rolig jag finner denna filmen. De är en av de filmer jag citerar mest ifrån och skrattar lika mycket som om att jag vore ett barn varje gång jag ser den på nytt.
Så nu tänker ni säkert vad en sådan film gör i årets skräckmånad. Jag skulle säga det är precis på gränsen, men Ghostbusters har ändå saker i sig som gör att den kan ändå hamna i skräckmånaden även ifall det inte är skräckgenren den hör hemma. Delvis har du handlingen om att jaga spöken och spöken i sig hör väl ändå hemma till Halloween. Sedan har du många kameravinklar och mystisk musik som spelas när Zuul eller Vinz Clortho dyker upp. Samt när både Sigourney Weaver och Rick Moranis blir jagade av respektive så kan de vara smått skrämmande för mindre barn. Så jag vet om att jag töjer lite på gränsen här, men jag ville också bara skriva om en av mina favoritfilmer.
Effekterna håller också väldigt mycket upp än idag. I vissa scener kan man se att de har åldrats lite dåligt som när Vinz Clortho hunden springer efter Rick Moranis skiner det igenom lite och likaså när Stay Puft Marshmallow Man attackerar kyrkan i klimaxen. Men utöver det är det saker som fortfarande imponerar väldigt mycket och det blir något helt annat när man vet att saker och ting är praktiska och att de fysiskt finns där framför kameran. Även spöken som dyker upp och svajar ser väldigt övertygande ut.
Jag kan snacka om denna filmen i flera timmar och känner jag ska inte dra ut på recensionen så mycket mer. Men för ett barn som växte upp med denna filmen varmt om hjärtat ser jag på dessa grabbarna lite som hjältar och även i vuxenålder är de asgrymma och coola oavsett hur nördigt det än må låta. Trots att det är en komedifilm så funkar den perfekt att kolla på under Halloween tid och där finns ett par kusliga scener som ändå överväger den precis sådär på gränsen. Har ni inte sett filmen är det verkligen en varm rekommendation och ni som redan sett den, varför inte en gång till.
