Synopsis
Regissören Todd Philips fristående ursprungshistoria JOKER utforskar Arthur Flecks värld, som han ser den. Gestaltad av Joaquin Phoenix är Arthur en man som möts av grymhet och förakt av samhället. Dagtid arbetar han som clown och på kvällarna försöker han slå igenom som stand-up komiker… men det känns som att skratten alltid är på hans bekostnad. Han är helt ur synk med verkligheten och hans okontrollerbara och opassande skratt, som bara ökar när han försöker behärska det leder till mer hån och även våld."Ett jävla mästerverk rent ut sagt"
Det har gått ett dygn sedan jag såg "Joker" på pressvisningen. Jag kunde inte låta mig själv åka hem samma kväll, skriva recension och få med alla rätta intryck. Jag var tvungen att smälta vad jag precis hade sett och låta mina tankar fundera under natten. Att påstå "Joker" är en trogen adaption på serietidningskaraktären är inte helt rätt, men det tror jag också de flesta har förstått. Detta är sin egna grej och man har mer eller mindre bara tagit namnet och berättat sin egna historia. Något jag är helt okej med. Jag anser man alltid ska ha rätt att göra sin egna fria tolkning, men fortfarande ha kvar rötterna i det som bär de typiska dragen i en karaktär. Där även ett par scener som är tagna ur Batman serietidningen så det är inte helt "in name only".
Det Todd Phillips och Scott Silver har skrivit är mer en samhällsfilm eller crime-film i samma anda som en tidig Martin Scorsese film. Inte minst har "Taxi Driver" och "The King of Comedy" varit starka inspirationer till filmen, inte minst den sistnämnda som Todd Phillips själv har sagt var en stor inspiration. Detta kan man även dra anknytningar där Robert De Niro spelar en liknande roll om Jerry Lewis gjorde i den filmen. Men vare sig man vill göra filmen politisk eller inte känns som man kan diskutera i evigheter och ändå inte komma fram till ett rätt svar. Jag tror heller inte det var filmskaparnas mening. Utan de ville berätta en tragisk historia om ohälsa i ett samhälle om hur rika har det bra och fattiga dåligt, något man kan reflektera till dagens samhälle trots att den utspelar sig 1981.
Men en stor anledning till vad som gör filmen ett mästerverk i mina ögon är vad den lämnade mig med. En av de obekvämaste bioupplevelserna jag varit med om var förra året med norska filmen "Utøya 22 juli", som var min favoritfilm 2018. Men jag har inte sett om den sedan dess just för känslan den lämna mig med när jag såg den. Denna filmen lämna mig lite i samma sits och jag försöker fortfarande bearbeta en del av sakerna jag sett. Det är inte den blodigaste eller våldsammaste filmen jag sett. Men det är hur den kryper in i en och hur allting porträttas som lämnar mig väldigt kall och smått orolig. Inte åt den negativa aspekten, utan detta är helt rätt känsla filmen vill att man ska känna och att den lyckades så förbannat bra är värt en stor applåd.
Själva filmskapandet bakom den är ett hantverk i sig. Det är filmat på riktig film (pressvisningen var i 70mm), miljöerna, scenografin, kläderna, ljuset, musiken till fonten som används i för- och eftertexter är allting noggrant uträknat. Det ger filmen en stil och identitet som sticker ut från andra "superhjältefilmer", vilket är något filmen inte försöker vara. Den försöker istället vara denna råa tunga dramatiska mörka thrillern. Detta är den typen av film du kan visa folk som inte ens kollar på superhjältefilmer och de kommer älska den. För det är en karaktärsstudie film om en av de mest älskvärda skurkarna någonsin.
Jag misstänker jag inte kan dra ut på recensionen längre utan att nämna Joaquin Phoenix. Det är nog den bästa rollen jag sett honom i, för han genuint gjorde mig rädd i vissa scener. Det är redan konstaterat att han är en av de bästa skådespelarna som jobbar just nu, men här tycker jag han går till nya höjder och bara gör sin grej och satan vad det levererar!
I sin helhet är "Joker" ett modernt mästerverk som vi kommer titta tillbaka till genom åren som vi gör idag med till exempel "Taxi Driver". Detta är något helt eget och det blev så pass mörkt och obehagligt ibland att jag själv kände mig obekväm. Det är dystert och deppigt och många kommer säkert ifrågasätta filmens moraler och varför den ens existerar. Jag tycker detta är en perfekt karaktärsstudie film om en karaktär som befinner sig i botten av ett slump samhälle där de fattiga har det sämst och rika regerar. Han lider av psykisk ohälsa, men samhället vänder ryggen och i får se hur han som person reagerar tillbaka. Filmen säger aldrig det han gör är rätt, men den ifrågasätter istället var den riktiga hjälpen finns. Om inget annat ska det bli riktigt intressant och se hur folk reagerar och tycker om filmen när den kommer ut.
"Joker" har biopremiär 4 oktober