Synopsis
QUICK är en nervkittlande historia om två journalister som ger allt i sökandet efter sanningen, ett rättssystem i förfall, och en lögnare som slutar ljuga. En gripande journalistisk thriller som bygger på den fängslande och sanna historien bakom en av Sveriges största rättsskandaler. QUICK berättar historien om journalisterna Hannes Råstam och Jenny Küttim som ensamma bestämmer sig för att ta sig ann lögnerna som fällde Thomas Quick. Besatta av att hitta sanningen bestämmer de sig för att gå till botten med det komplicerade rättsfallet, och ju mer de grävde desto större visade sig lögnen vara."En stor besvikelse från en ingrodd person"
Då var vi där igen. En svenskfilm som inte imponerar och ger oss det gamla vanliga. Men denna gången är det med en extra besvikelse, då jag är väldigt insatt i ämnet filmen handlar om. Jag är väldigt intresserad av svenska mord, speciellt gamla mord och utredningar och när Quick-fallet dök upp i rutan med att Sture Bergwall tog tillbaka det han sagt om att ha mördat åtta personer. Så naturligtvis hoppades jag och såg fram emot en film som handlade om personen, utredningen och Hannes Råstams journalistik i att hitta sanningen.
Mikael Håfström återvänder till Sverige efter några Hollywood filmer. I åtanke låter han som rätt person för filmen, då han gjorde en bra psykologisk thriller med "1408" filmen, som anses vara en av de bättre Stephen King filmadaptionerna. Men stilen i filmen är rent åt skogen. Bland annat pausar filmen när en person som är viktig för den riktiga historien och deras namn dyker upp och vad för roll de hade i utredningen. Jag hatar när filmer gör detta, för det är ytterst lathet då man inte har någon som helst mening att låta personen vara viktig egentligen, men den måste vara där för den var viktig i verkligheten och man dumpar en massa förklaring vad den heter och vad den gör. Men den gör bara detta på vissa karaktärer och andra inte.
Istället för att ha en psykologisk thriller känsla, faller filmen in i det typiska svenska träsket att balansera seriöst med humor. Det är en ton som inte går ihop (inte här i vart fall) och det är ännu mer konstigt att verkligen ha humor i en sådan här film. Detta är en riktigt fall där personer i fråga har dött varpå mördarna fortfarande är på fri fot. På grund av hela denna skandalen kommer 30 fall förbli ouppklarade och man väljer att lattja med den typiska svenska humorn. Det går inte ihop alls och tonen är åt helvete (ursäkta ordspråket).
Det är i grund och botten en intressant historia. Men där är ingenting i filmen som indikerar på att detta behövde vara en spelfilm. Mikael Håfström hade lika gärna kunnat göra en dokumentärfilm. För de som inte är insatta i fallet eller ens vet vem Sture Bergwall/Thomas Quick är, så ger inte filmen någon större bakgrund eller historia i verken fallen, morden eller karaktärerna. Jag ville verkligen gilla detta, då jag verkligen är insatt i hela historien och följde den när den utvecklades. Men jag blev snabbt påmind om vad som är fel med svenska filmer även fanns att hitta här.
"Quick" har biopremiär 20 September
