
Synopsis
Upplev 60-talsklassikern om två bikers och deras resa genom USA. På vägen möter de mängder av olika figurer, däribland en alkoholiserad advokat som följer med dem. Resan de gör blir ett tidsdokument över det amerikanska 60-talet och förändringarna i samhället. Stilbildande film som fortsätter att påverka generationer med drömmen om frihet och ett fantastiskt soundtrack."En sann periodfilm av 60-talets USA"
Med filmens 50åriga jubileum i år samt Peter Fondas bortgång, kändes det mer än rätt att göra en recension på denna klassikern. Jag såg den för första gången på bio Capitol under Timeless Filmfestival i veckan och det var passande att få se en klassiker för första gången på stora duken. Inte minst är det en vacker film att kolla på med vyerna och de oändliga landskapen vi får se.
Jag tror vad som gör "Easy Rider" till en sådan klassiker i dagens ögon är dess fotavtryck på filmindustrin samt berättelsen. Det är en av de viktigaste filmerna, då den banade väg för ett nytt Hollywood och independent filmskapandet. Men även hur vi tittar tillbaka på den idag så då. När filmen kom ut höll USA redan på att förändras och genom att se det i modernt perspektiv blir det som att se en historiebok i rörlig bild.
Men det är också det som gynnar filmen mest, för om du tar och tittar på den som vanlig film kommer folk ha lite svårare för den. Främst då det är en "hangout film" och med det menas att där är ingen riktig handling. Det är dessa två personer på sina motorcyklar på resande fot genom USA och mötena längs vägen. För somliga kan det bli lite tråkigt och man väntar kanske på vart filmen är på väg.
I tidigare recensioner har jag nämnt att detta inte behöver vara ett problem för en film, så länge du har intressanta karaktärer, bra skådespel och bra dialoger att föra filmen framåt. "Easy Rider" har till stor del detta, men jag ljuger ifall jag inte stunder under filmens gång satt och vänta på att nästa scen skulle rulla igång. Så jag måste medge att stundtals kunde det känns något tomt i storyn.
Detta var också Jack Nicholson's första Oscarsnominering (i kategorin bästa manliga biroll) och han stjäl showen. Det är svårt att inte vara Jack Nicholson och inte vara det mest minnesvärda med en film och han tog verkligen rampljuset ifrån både Dennis Hopper och Peter Fonda, i alla fall för mig. Det var också första filmen Dennis Hopper regisserade och som regidebut gör han ändå ett bra jobb ifrån sig. Främst vet han vilka kameravinklar att få och allt är av naturligt ljus och jag älskar hur bisarr LSD scenen är. En av de mer minnesvärda scenerna ifrån filmen. Det kan väl lika gärna tilläggas att de flesta under inspelningen av filmen var höga och mycket improviserades under filmens gång.
"Easy Rider" är en klassiker främst för dess historiska värde och med den vetskapen i bakhuvudet, hjälper det att uppskatta filmen ännu mer. Ser man den idag dock utan den vetskapen, kommer man finna den långsam och undra vart den är på väg utan någon direkt handling. I somliga fall blev det också så för mig i vissa scener, men jag imponeras fortfarande av all bakhistoria som finns om filmen. Sedan stjäl Jack Nicholson showen när han väl dyker upp. Oavsett vad man känner och tycker för filmen, måste man dock respektera och uppskatta vad den banade väg för in i det nya Hollywood och independentfilm.
