För alla jazzälskare eller de som lyssnar på jazz, är artisten Miles Davis en av pionjärerna och oftast en av de största som man alltid pratar om. Vilket är förståeligt för hans jazz är helt fantastisk. Jag själv lyssnar på väldigt mycket jazz och det går inte att skapa en spellista eller lyssna på det, utan att lägga in någon form av Miles Davis låt i mixen. Däremot var jag inte allt för bekant med hans privatliv, så denna dokumentären var informativ samtidigt som jag satt och njöt av varje jazzstycke som spelades.
Filmen har en speltid på 115 minuter och det är tillräckligt och bra. Men när du kommer ner till grund och botten är detta en väldigt vanlig biografidokumentär som regissören Stanley Nelson har gjort. Det är inte dåligt någonstans, men det är upplagt på det typiska sättet som många dokumentärer är som följer en känd persons liv. Faktum är så kändes det ibland som en TV-dokumentär.
Men som jag skrev innan så var jag inte så insatt i Miles privatliv, mer än att jag lyssnar mycket på hans musik. Så den fakta som filmen gav var nytt för mig. Så på det sättet gjorde också dokumentären sitt jobb åt mig och jag har fått en ny bild av artisten i fråga.
Jag kanske skulle främst rekommendera dokumentären på bio för de som älskar jazz eller är intresserade av musikhistoria. För alla de andra, kanske filmen fungerar hemma. Men detta är fortfarande en underbar och njutbar dokumentär och även ifall man redan känner till all fakta om Miles Davis. Får man ju fantastisk musik att lyssna på under filmens gång.