Poms

Jag är smått förvånad över kritiken denna filmen har fått. Genom att bli ansedd som en av årets sämsta filmer i USA och överlag är kritiken som bäst medioker. Jag sitter inte här nu och påstår detta är en fantastisk film. Men utav det jag förväntade mig så fick jag exakt det jag förvänta mig. En lättsam mysig liten film om att bli gammal och fortfarande göra det man älskar in i det sista. Självklart har man sett detta förr och Diane Keaton gjorde en snarlik film förra året med "Book Club". Dessa filmer riktar in sig till en äldre målgrupp och ibland lyckas de filmerna gå hem hos mig, andra gånger inte. Men just "Poms" hade jag inga större besvär med alls och faktum är fick jag mig ett par skratt under filmens gång.

Om inget annat är jag glad att se Rhea Perlman och Pam Grier i en ny film, två skådespelare som gärna får dyka upp i fler filmer framöver. Men jag tyckte överlag att kemin mellan Diane Keaton och Jacki Weaver kändes genuin och jag kände av vänskapen deras karaktärer hade för varandra och hur de växer mellan dem. Visst på en speltid på 90 minuter hoppar filmen en del och man får inte lika mycket djup hos karaktärer eller storyn i sig. Men det är aldrig tråkigt och det är nog det viktigaste för denna typen av film att inte bli.

Överlag tyckte jag "Poms" ändå hade genuina stunder och komedin fick mig att skratta ett par gånger. Somliga kanske tyckte det var för mycket svordomar, men jag kände det var i karaktärernas natur att bete sig så som de gjorde. Filmen är baserad på en sann historia och hur mycket den följer den riktiga historien vet jag inte då jag inte visste det var en sann historia fören jag såg filmen. Dock kan jag inte hålla med om kritiken filmen har fått, där många anser den vara en av årets sämsta filmer. Detta är lättsam underhållning som inte kräver så mycket.