The Tomorrow Man

"The Tomorrow Man" är en film vissa kan ha problem med. Det är ganska lätt att ifrågasätta karaktärernas beteende och hur hela denna relationen utvecklas så enkelt. Då Ed inte är den normala typen man går ut med vid första kastet. Jag själv hade detta dilemmat under filmens gång, hur lätt Ronnie (Blythe Danner) faller för Ed när han i början verkar smått galen. Men vi tittaren vet vad han egentligen vill och vad allting går ut på. Men jag måste också medge att under filmens gång värmde jag mig till dessa två, om inget annat är det sevärt för John Lithgow och Blythe Danner.

Jag tror mycket av filmens styrka och vare sig man kommer gilla den eller inte, ligger i skådespelarna. Jag själv anser John Lithgow vara en av våra talangskatter i filmbranschen som lever. Han både briljerar i humor, drama och kan vara obehaglig när det krävs. Så det är lätt att tycka om honom, även i denna filmen trots att karaktären i första blick kommer av sig lite udda. Men lite udda har heller inte skadat någon.

Så mycket tack vare skådespelarna, gjorde att filmen genast blev lättare att smälta. För handlingen är egentligen ingenting nytt. Det är en romantisk indiefilm, fast istället för tonåringar i centrum är det två äldre människor. I somliga avseende kan man se filmen lite som ett avskalat "Twilight Zone" avsnitt. Vilket är kul, då de faktiskt nämner serien i filmen. Men det är väldigt grundat i verkligheten. En av de bästa aspekterna med filmen är dock slutet som lyfter filmen som helhet när man tittar tillbaka på den.

Skulle jag summera filmen så är den sevärd för skådespelarna och slutet. Jag kan se folk ha lite problem med hur karaktären Ed porträtteras och hur enkelt Ronnie faller för honom. Så den biten är ganska förhastad och man köper det kanske inte till 100%. Men det är där skådespelarna som räddar mycket av det. Där finns en mysighetsfaktor som ligger i bakgrunden hela tiden. Där finns bättre romantiska indiefilmer där ute, men där finns också sämre.