Synopsis
It’s 1985 in Hawkins, Indiana, and summer's heating up. School’s out, there’s a brand new mall in town, and the Hawkins crew are on the cusp of adulthood. Romance blossoms and complicates the group’s dynamic, and they’ll have to figure out how to grow up without growing apart. Meanwhile, danger looms. When the town’s threatened by enemies old and new, Eleven and her friends are reminded that evil never ends; it evolves. Now they’ll have to band together to survive, and remember that friendship is always stronger than fear.SPOILER VARNING! (Läst texten nedan på egen risk, då den innehåller information som avslöjar storyn i filmen.)
Så anledningen till att Netflix gav en massa instruktioner att inte avslöja för mycket av denna säsong, är nog för att där är massvis med saker som inträffar som lägger tyngd vikt hos alla karaktärerna involverade. Det är också en säsong som inte kör på det säkra kortet och gör något annorlunda istället, därför ska det bli intressant och se hur folk reagerar till detta.
Först så kan jag berätta att ryssar involverade denna gången och de försöker öppna porten igen till "The Upside World" som Eleven stängde. Huvudanledningen är ganska så vag om jag ska vara ärlig, men det är också i sann 80-tals anda att ha ryssen som den stora onda skurken som ligger bakom allting, det gör det hela lite mer roligare faktiskt och ger oss en rolig scen där Dustin och Steve spionerar och tror en viss person är ryss.
På tal om Dustin och Steve, så skrev jag i min icke spoilerrecension att gänget är uppsplittrat mestadels av seriens gång. Vi har Nancy och Jonathan på ett hål som försöker lösa gåtor som små detektiver. Hopper och Joyce hittar en rysk forskare vid namn Alexei (som liknar Angry Video Game Nerd) och försöker lista ut vad ryssarna gör just i Hawkins. Mike, Eleven, Lucas, Will och Max är på sitt håll när Will börja få den märkliga känslan att någonting är tillbaka. Medan Dustin, Steve, Erica och nykomlingen Robin är på sitt hörn och listar ut en hemlig rysk kod och finner att den hemliga ryska basen är under köpcentret.
Alla dessa diverse handlingarna serien emellan under mestadels av säsongen. Det är först i slutet som de återförenas och somliga kanske ogillar detta, medan andra tycker det är bra hanterat. Det är åter igen som vad de gjorde med "Guardians of the Galaxy Vol. 2" där gänget var uppsplittrat och man korsklippet mellan gängen för att deras storys sedan skulle sammankopplas och återförenas i slutet. Jag tycker även här lyckas Duffer bröderna hantera det ganska så bra. Men jag hade verkligen älskat fler scener med Dustin och de andra barnen i gänget för de blir lite känslan att någon fattas varje gång vi ser Mike, Eleven och de andra utan Dustin.
Med det sagt får vi massvis med scener mellan Dustin och Steve denna säsongen, som var mer eller mindre höjdpunkten i förra säsongen. De balanserar verkligen perfekt utifrån varandra och jag gillar skarpt utvecklingen serien har gett Steve som har gått från tuff mobbare till godhjärtad person som bryr sig om andra. Steve har också fantastisk kemi med nykomlingen Robin (Maya Hawke) och de två utgör en bra komisk tajming mellan varandra och är något av de bästa denna säsongen också har att erbjuda. Man tror att dem kommer bli ihop i slutet, men så avslöjas det att Robin är lesbisk så åter igen är Steve utan någon tjej.
Jag skrev också kort om att Billy fick mer att göra denna säsongen. Även ifall det känns som att Duffer bröderna inte riktigt hade den bästa idén med vad de skulle göra med honom, så får han ändå en större och viktigare roll än förra. Här blir han besatt av de nya monstret som blev kvarglömt när porten stängdes och idén denna gången är att monstret kan kontrollera och ta över människokroppar. Den gör så med 30 personer mer eller mindre. Detta är ju en direkt liknelse till bland annat "The Thing" och "Invasion of the Body Snatchers", ännu ett tecken att 80-tals sci-fi och skräck var inspirerat av 50-talet.
Även Lucas lillasyster Erica får ta plats bland gänget och har även hon en större roll. Jag var rädd att hon skulle gå mig på nerverna, men även hon lyckades de jobba väldigt bra med och även en del humor kommer ifrån henne.
Hopper var den karaktär jag var orolig för när jag började titta. För de hade omvandlat honom till en mer bitter och cynisk person och gillade inte det alls. Men under seriens gång så lättar allting och utvecklas och han förblir inte den personen mot slutet. Vad jag verkligen älskar här är David Harbour's utseende med sin Hawaii skjorta för att efterlikna Magnum, P.I. och sin häftiga mustasch. Jag vill nu officiellt se en buddy-cop film som utspelar sig på 80-talet med David Harbour i huvudrollen.
Humorn är också väldigt bra balanserad gentemot dramatiken och skräckelementen i serien. Där var några få gånger de kanske blev lite löjligt eller för mycket, men 90-95% av skämten landade för mig och var väldigt roliga.
Det är även smart att de väljer sommaren som miljö denna gången och det ger allting en helt ny känsla. Det blir så pass levande att man nästan kan dofta popcorn vid karnevalen under fjärde juli, eller den klibbiga värmen som intar vid utomhusscenerna, de vackra nattscenerna och den härliga AC:n som köpcentret erbjuder. Allting känns väldigt cinematisk och det märks att det är högre och mer påkostat än föregående säsonger.
Effekterna är för det mesta bra, men jag har alltid tyckt att de skulle kört på mer praktiska effekter för att verkligen fånga 80-tals känslan. Jag förstår det är en kostnadsfråga men när man har denna typen av serie är ju det nästan ett måste. Ibland ser det uppenbart ut och det märks det är en tv-serie. Men för det mesta när man ser monstret i helhet och när de skriker ser det ganska så bra ut. Där är också några för många jump-scares jämfört med de andra säsongerna.
Klimaxen är också fantastiskt och är nonstop underhållning. Att det utspelar sig på köpcentret är genialiskt och underbart på alla sätt och vis. Det är något med det där köpcentret som ger hela säsongen en extra push (köpcenter och 80-tal går hand i hand). Det är även här vi får veta att Dustins flickvän Suzie finns på riktigt, vilket leder till seriens kanske märkligaste ögonblick. När de börjar sjunga på "Neverending Story" låten och det blir för någon minut en musikal mitt i allting. Jag vet inte varför Netflix inte ville man skulle få berätta det, men det var sekretessbelagt. Kanske för att de också skämdes lite över det.
Men en av de mest hjärtskärande scenerna är att Hopper blir tvungen att offra sig själv när porten måste stängas ännu en gång via en stor rysk maskin. Han kan mycket väl leva, då han försvinner spårlöst efter det att porten stängs och jag är rätt säker vi inte har sett de sista från Hopper. Men det är fortfarande en stor grej, som visar att detta är också en serie som är villig att döda karaktärer vi älskar och bryr oss om. Där var ett tillfälle när Eleven fightades mot Billy och där var någon sekund där jag faktiskt trodde de skulle döda Eleven.
Men istället för att dö så förlorar hon sina krafter vilket är en ganska så stor grej. Vilket gör att klimaxen blir ännu mer spännande för de har inga krafter att utgå ifrån. Även detta blir intressant att se hur de utvecklar vidare på inför sista säsongen som kommer.
Men de var de dramatiska stunderna som jag anser är de bästa denna serien har hitills. Vilket också är lite av den mognare och mer vuxna tonen säsongen har gentemot de andra säsongerna. Barnen blir mer vuxna och den där underbara nostalgin när vi ser 80-talet får det oss att kännas som barn igen. Jag föddes 1995 så jag var aldrig uppvuxen under denna period, men jag har alltid haft en nostalgisk känsla till denna period. Varje gång jag ser de tecknade serierna, filmerna, popkulturen, kläderna, musiken allt. Får jag bara denna känsla att jag velat uppleva det själv. Det var lite det första säsongen av Stranger Things fångade, en oskyldig liten tid när vi alla var barn och inget viktigare stod på spel i våra liv och jag tror inget årtal fångar den känslan mer än 80-talet.
Därför blir det bitterljuvt denna säsongen när de börjar växa upp och de där kära minnen och det man gjorde som barn växer vi ifrån. Förr eller senare tar allting slut och likaså gjorde även 80-talet det. Det är lite detta Hopper går in på i sin berättarröst i slutet av serien, när Eleven läser brevet han skulle läsa upp för henne. Det handlar om att växa upp och att saker och ting kommer förändras vare sig man vill det eller inte. Allting kommer inte förbli detsamma och trots att vi alla vill återuppleva det härliga 80-talet igen och känna oss som barn igen, har allting ett slut och vi måste gå vidare och ja det är skrämmande. Allt detta berättas medan vi ser bilder på hur Byers familjen som nu också tar hand om Eleven flyttar från Hawkins. Det är sorgligt, men görs med så pass mogenhet att det är det rätta och perfekta slutet på denna säsongen. Det hade varit vågat om detta var den sista säsongen för hela serien överlag, men Duffer bröderna har redan gått ut med att där ska komma en fjärde säsong som kommer vara den sista.
Till sist så är där en liten extra scen efter eftertexterna vid sista avsnittet som visar en rysk bas. Där Demogorgon återvänder, så där har ni lite att bita i till nästa säsong kommer.
Jag kan inte uttrycka mer över hur mycket jag älskar denna serie. Där är små saker emellanåt jag kanske inte tycker är riktigt fullpoängare, men när jag ser det som en stor helhet är detta något av de mest underhållande som finna för mig och jag älskar varje sekund med dessa karaktärer och platser. Men det är också den mer mogna och seriösare tonen denna säsong sätter som visar att den även vågar ta ut svängarna och inte alltid förlita sig på 80-tals nostalgin, utan är villiga att berätta en komplex historia (något de gjort redan från början). Det är svårt att säga i nuläget då jag älskar hela serien, men det kanske är den bästa säsongen hitills.
