Synopsis
Den 5 juli 1984 anländer Diego Armando Maradona till Napoli för en rekordhög övergångssumma och under de kommande sju åren så bröt helvete lös. Världens mest hyllade fotbollsgeni och den mest dysfunktionella staden i Europa blev det perfekta paret. Maradona var välsignad på fotbollsplanen men fördömd utanför även om den karismatiske Argentinaren tog Napoli till deras absolut första ligatitel. Allt var som en dröm med ett mycket högt pris, Diego fick göra vad han ville så länge han levererade under matcherna, men när magin försvann blev han mot sin vilja fånge i staden.Det är alltid en positiv överraskning när en dokumentär inom ett ämne man inte intresserar sig av, lyckas fånga ens intresse och detta under två timmar. Jag känner som bäst till Maradona som "Guds hand" när han rörde bollen med handen och gjorde mål och det räknades som ett officiellt mål. Men utöver det är jag inte bekant med Maradona var som person eller vad för status han hade inom fotbollsvärlden, då jag inte intresserar mig av fotboll. Om det inte är VM eller EM och Sverige är med, då kan jag bli intresserad.
Asif Kapadia har gjort två dokumentärer tidigare, Senna och Amy. Jag har inte sett Senna men hört mycket gott om den, medan Amy var en stark dokumentär som verkligen gick hem hos mig. Asif Kapadia fortsätter i samma spår här och fokuserar mer på personen i fråga och inte så mycket på ämnet som gjorde personen känd. Det är ett personporträtt på Maradona och de upp och nedgångar han haft i sitt liv. Och det är minsann en intressant person denna Maradona som jag fick lära känna under dokumentärens gång.
Jag är väldigt fundersam till hur jag känner för Maradona. Om jag ogillar honom eller om det är trycket från alla fans och media som gjorde han hamna där han hamnade. Visst är det nonchalant med handen, men det följs också upp med ett av de bästa målen i fotbollshistoria enligt många. Visst är det oansvarigt att säga man inte är fadern till sin förstfödda son. Jag kan dock heller inte veta av pressen när han spelar för Argentina i VM mot Italien 1990, när han spelar för ett italiensk fotbollslag (SSC Napoli). Vad gör man, ska man vinna för sitt hemland eller låta Italien vinna så man inte blir hatad i det landet man bor och spelar i?
Eventuellt hade jag kanske önskat lite mer info ifrån Maradona själv. Han berättar själv en del information under filmens gång, men jag hade gärna hört och vetat mer. Inte minst hur hans karriär såg ut de senaste 20 åren, som dokumentären mer eller mindre spolar igenom de sista 10 minuterna. Vad gör han idag liksom hade jag gärna velat veta mer av och hur han lever idag efter allting. För fotbollsfanatikerna kanske det är uppenbart, men jag som inte är insatt i fotbollsvärlden vet inte detta.
"Diego Maradona" är en välgjord och intressant dokumentär som lyckades fånga mitt intresse. Asif Kapadia lägger inte allt fokus på fotbollen, utan personen och vem Diego Maradona var. Dokumentären berättas bara i form av arkivbilder, medan personerna som intervjuas hörs som berättarröster och en text kommer fram vem som pratar. Ibland kan det formatet bli lite för mycket i det stora, men tycker det funkar här. Så för den som blir avskräckt av denna dokumentär då det är en fotbollsspelare, så lovar jag er att så inte är fallet.
Diego Maradona har biopremiär 5 Juli