Stockholm

Stockholm är baserad på det riktiga norrmalmstorgsdramat som inträffade 1973, där "Stockholm syndromet" kom till att härstamma ifrån. En syndrom som innebär att kidnappningsoffer eller personer hållna fångar mot sin vilja utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. Det har gjorts flertals dokumentärer om det och svenska TV-filmer, men aldrig en riktig stor officiell långfilm som gått upp på bio. Därför blir det lite tråkigt att när det är en svensk händelse att det blir en amerikansk film som istället gör det första steget.

Stockholm lider av samma problem som många andra filmer som utspelar sig i ett annat land, men produktionen är 100% amerikansk. Att karaktärerna ska ha denna konstiga brytning, men ändå pratar engelska trots att namnen och händelserna inträffar i Sverige. Jag har jättesvårt för den typen, kanske för att man som svensk märker detta extra tydligt och är inte lika igenkännbart för en annan. Men jag tycker det är så fult och tar bort all realism filmen har.

Filmen är också väldigt fult plåtad. Det är en digitalkamera som har använts och där är nästan ingen som helst 70-tals känsla i filmen förutom kläderna och utrustningen. När en film som utspelar sig förr och man känner markant av den digitalkameran tycker jag det tar bort en del från filmen. I vissa fall lyckas man att gömma och få bort den känslan, men när det väl märks så märks det väldigt tydligt.
All spänning i filmen är också icke existerande. En sådan här film ska ju vara nervkittlande och man ska få följa varje karaktärs steg allt från rånarna, till kidnapparna, till poliserna, till rapporteringen. Vi får bara glimtar av det nu, men filmen har ingen som helst spänning eller musik till att bygga omkring någonting av detta. I en sådan här film är det nästan det viktigaste elementet att få rätt. Istället läggs det mer fokus att få in mer humor i filmen och göra det till en svartkomedi, vilket den misslyckas med. Där är nog bara en scen som fick mig att småskratta.

I det stora hela tycker jag detta var ett misslyckat försök att få fram denna otroliga och intressanta historia på vita duken. Kul med en amerikansk produktion om en svensk händelse, men i realiteten hade jag velat se Sverige verkligen backa upp denna historien och gjort en 100% svensk film i samma anda som Call Girl med denna historien. Brytningen karaktärerna har förstör otroligt mycket för mig och spänningen har filmskaparna glömt bort helt och hållet att skapa. Jag ger filmen Ethan Hawke som alltid levererar i sina roller, samt att historien i grunden har alltid fascinerat mig. Men detta var helt klart en stor besvikelse för min del och jag hoppas en dag vi får se en bättre version på vita duken.