Dumbo

På senare år har Disney gjort många live-action remakes på sina klassiska tecknade filmer. Något jag inte har varit något större fan av. Mestadels för att filmerna inte tillför något nytt och oftast blir en scen för scen remake, men när de väl tillför något nytt är det oftast till det sämre och ingen förbättring alls på originalstoryn.

Originalet har en speltid på totalt 64 minuter, medan denna är nästan det dubbla. Så där är massvis med nya saker som Tim Burton kan erbjuda, men tyvärr blir det en ganska så klyschig och standardhistoria som berättas här, när den inte tar innehåll ifrån originalet. De första 45 minuterna är mer eller mindre det som originalet berättade, vilket gör att där inte finns så mycket nytt mer än ett visuellt spektakel som är väntat med Tim Burton. Men när Michael Keaton dyker upp så blir filmen genast din typiska film inom denna genren. Du har skurken som vill tjäna pengar på elefanten, barnen är de enda som är smarta nog att fatta något, huvudpersonen måste lära sig en läxa och lyssna mer på sina barn och den kvinnliga huvudpersonen förstår felet och går över på den goda sidan. Det är nästan som att man har följt en regelbok av vad tidigare barn äventyrsfilmer har gjort.

Även ifall jag ger dem cred för att göra annorlunda från originalet, men det blir ännu en gång inte en förbättring utan snarare en sämre variant. Medan originalet är kort kommer den fram till sin poäng snabbare och vet vad för historia den vill berätta och när den gjort det så slutar filmen. Men här blir det mer överdrivet och bombastiskt med ganska så endimensionella karaktärer. Även klimaxen känns påtvingad och någonstans försvinner hjärtat och själen som originalet hade. Jag fick en hemsk flashback till filmen "Winter's Tale", när Colin Farrell kom ridandes på en vit häst i slutet av filmen.

Vad som funkar är som sagt det visuella, men det är nästan en garanti när du har Tim Burton bakom registolen. Jag erkänner också att Dumbo ser väldigt söt ut och man bryr sig om honom. Det är också väldigt kul att se en återförening mellan Michael Keaton och Danny DeVito som Tim Burton regisserar. Det är det närmsta en Batman 3 av Burton vi lär komma tror jag. På tal om Michael Keaton är han höjdpunkten i filmen. Hans skådespel här är inte det bästa ifrån honom, men han ger oss också den "udda, galna, "over the top", överspel" Michel Keaton som alltid är den bästa. Det når sin topp vid klimaxen när han står vid ett kontrollrum med en massa spakar och går fullt ös med överspelet. Det var underbart att se.

I sin helhet är Dumbo inte den sämsta live-action remaken Disney har gjort, men det är heller inget som imponerar på mig direkt. De första 45 minuterna är mer eller mindre samma som originalet, men så fort Michael Keaton kommer in i bilden så kommer den nya handlingen in. Jag uppskattar de gör något nytt och annorlunda och följer inte originalet till punkt och prickar. Men det nya som Tim Burton erbjuder oss är väldigt generiskt och klyschigt och är något man har sett tusentals gånger förr. Det hjälper heller inte att alla karaktärerna i filmen är väldigt endimensionella och man vet redan vad deras utveckling kommer vara under filmens gång.
Visuellt sätt är det snyggt, musiken är också ett stort plus i kanten. Äntligen har Danny Elfman gjort något minnesvärt på väldigt länge! Samtidigt blir jag otroligt glad inombords varje gång Michael Keaton och Danny DeVito delar scener med varandra. För en familj eller barn så tror jag dock filmen lär gå hem mer hos och det är där jag tror dess sanna målgrupp finns. Jag själv tycker originalet lyckades berätta denna historien med hjärta och stjäl ännu bättre på bara sina 64 minuter.

Ännu en gång svajar tummen, men det blir en tumme upp med nöd och näppe just för att jag tror filmen lär gå hem hos den riktiga målgruppen.