Alfred Hitchcock är en av de mest innovativa regissörerna vi haft. Med sina nagelbitande spännande filmer anses han vara gudfadern av genren. Hans karriär varade från stumfilms eran på 20-talet, enda in i 70-talet med över 50 filmer i bagaget som regissör. Låt oss heller inte glömma bort alla hans kända cameos han gör som satte igång en våg med andra kända cameos i andra filmer.
Även ifall vissa filmer inte når upp till det måttet som hans bästa filmer håller, så finns där alltid något unikt eller intressant att finna i någon av hans filmer.
Efter att ha betat igenom hela hans filmografi tänkte jag göra min egna personliga topp 10 lista över mina personliga favoritfilmer från honom.
10. Shadow of a Doubt
Charlie blir överlycklig när hennes älskade morbror och namne kommer hem till Santa Rosa. När hon får anledning att tvivla på att hennes charmerande förebild verkligen är den han utgör sig för att vara börjar hennes värld att falla samman.
Till en början föll jag inte så värst mycket för denna filmen. Men allt eftersom har den verkligen växt hos mig. Det är en klassisk handling för en Hitchcock film och en av de roligaste aspekterna ifrån filmen är när pappan och hans granne diskuterar hur de hade mördat varandra som en pågående normal konversation.
9. The Man Who Knew Too Much
På semester i Marocko blir paret McKenna vittne till ett mord, och precis innan han dör viskar offret något till dr McKenna. För att han inte ska avslöja vad han hört, kidnappas parets unge son.
En av mina abosluta favoritskådespelare James Stewart medverkar i denna Hitchcock rulle (inte den enda heller). Det är en remake på en tidigare film som Hitchcock gjorde vid samma namn från 1934 med Peter Lorre. Men detta är en förbättring då det är ett tajtare manus och vid den här tiden, hade Hitchcock bemästrat sig inom spänning och bygga upp scener inför en bra set-up. Vad jag också gillar är att Doris Day som spelar frun till James Stewart får en lika stor roll och slängs inte åt sidan under filmens gång.
8. The Birds
En kvinna vid namn Melanie Daniels åker till den lilla kuststaden Bodega Bay för att leta reda på en man hon är intresserad av. Vid ankomsten till staden blir hon oförklarligt attackerad av en fiskmås. Plötsligt samlas tusentals fåglar i staden och allt fler invånare utsätts för attacker.
Även ifall The Birds inte är Hitchcock's bästa. Är det fortfarande en film som bär mycket tack vare nostalgi. Det var en av de första jag såg från honom och för 1963 är där ett par chockerande scener i form utav "gore" och blod. Det är en skräckfilm helt klart och utav subgenren "djurskräckfilmer" så är det helt klart en av de bästa inom den.
7. Strangers on a Train
Tennisstjärnan Guy hatar sin otrogna hustru. Den mystiske Bruno hatar sin far. Ett perfekt upplägg för ett lekfullt förslag: mördar jag din, så mördar du min. Från den stunden förstärks tvetydigheten oavbrutet.
Detta är så klassiskt Hitchcock det bara kan bli. För att inte gå in i för mycket detaljer är handlingen det vassaste strået här och hur den utvecklas allt eftersom. Robert Walker som spelar Bruno gör en av de bästa insatserna i en Hitchcock film. Det är konstant intressant och där är inte en enda sekund av tråkighet att finna här.
6. Dial M for Murder
Ett före detta tennisproffs beslutar sig för att mörda sin rika och otrogna hustru. Genom utpressning får han en gammal collegekamrat att gå med på att begå mordet. Men allt går inte som han har tänkt sig.
Ännu en film där ju mindre man vet desto bättre. Vad som verkligen funkar här är att allting utspelar sig under samma lägenhet, så det är nästan som att se en teaterpjäs inträffar framför ens ögon. Allting man förväntar sig finns här med utmärkta skådespelarinsatser från hela högen. Filmen spelades in och visades i 3D, vilket hade varit intressant att se idag.
5. Rope
Brandon Shaw och Phillip Morgan, två gamla klasskamrater, stryper en tredje, David Kentley och motiverar det för sig själva med att de är överlägsna människor som har rätt att ta livet av underlägsna. Brandon är övertygad om det riktiga i dådet, medan Phillip har betänkligheter. Som en värdig kröning för "det perfekta brottet" har Brandon bjudit in några personer på ett litet party i deras takvåning. Maten låter han ställa upp på kistan som liket ligger i.
Rope är ett lyckats experiment. I det att Hitchcock försökte göra allting i en enda tagning, men eftersom filmrullarna på den tiden bara kunde spela in max 10-15 minuter, innan de var tvungna att byta rulle, så gick han in i karaktärernas ryggar varje gång ett klipp var tvungen att göras. Även här visar han att han var före sin tid. Genom att utspela sig i ett enda rum i realtid blir spänningen genast allt mer påtaglig. Ännu en gång briljerar James Stewart i hans första av många kommande filmer med Hitchcock.
4. North by Northwest
Roger Thornhill är reklammannen som råkar ut för ett minst sagt olyckligt missförstånd. På mindre än ett dygn är han plötsligt misstänkt för bilstöld, rattfylleri och dessutom mord! Han blir jagad kors och tvärs över USA, av både polis och ett gäng hänsynslösa mördare som är övertygade om att han är en FBI-agent.
Det viktiga med North by Northwest är att inte tänka allt för mycket på den, då där är så många twister och vändningar i handlingen att det blir väldigt mycket på en och samma gång. Men det är så välskrivet och välregisserat att man hänger med ändå. Cary Grant är perfekt i rollen som fel man vid fel tillfälle och allting rullar på därifrån. Fantastiskt foto och nonstop underhållning för hela slanten.
3. Rear Window
Fotografen L.B. Jeffries är tillfälligt rullstolsbunden på grund av ett brutet ben och roar sig med att spionera på sina grannar. Han blir mer och mer övertygad om att en av dem har mördat sin fru.
En sak som Hitchcock visat sig vara mästare på är att ha många filmer som utspelar sig på en och samma plats. Rear Window är den bästa utav dem, då allting är ifrån James Stewarts perspektiv. Det blir så pass intimt, att det känns som att vi tittaren också är med och spionerar på grannarna och kollar hur deras liv ser ut. Grace Kelly spelar James Stewarts flickvän och för att rädda deras förhållande krävs det ett mordmysterium att utredas. Det är typiskt Hitchcock och det går inte annat än att älska det. Briljant fotograferat för dåtidens årtal och vid det här laget behöver jag nog inte nämna spänningen och underhållningen som närvarar i alla hans filmer på denna listan.
2. Psycho
Sekreteraren Marion Crane stjäl pengar på sitt jobb, flyr till ett motell, ångrar sig och tänker återvända hem. Den trevlige motellägaren Norman Bates, en utåt sett lite udda kille, bär tyvärr på en fruktansvärd hemlighet.
Filmen som bröt alla grunder vad gäller skräckgenren och film överlag. Jag tror de flesta har sett eller hört talas om denna filmen, men för de som inte ha så kommer jag inte spoila den. Men när man ser den kommer man förstå varför filmen är så pass omtalad och varför den håller än idag och banade en ny väg för filmindustrin och Hollywood. Musiken är minnesvärd och Anthony Perkins som Norman Bates har gått till historien och väl värdigt det också. Det är som två olika filmgenre som möter varandra hallväggs in i filmen och ingen annan hade kunnat bemästra och gjort det bättre än Hitchcock själv.
1. Vertigo
Scottie är en före detta polis i San Francisco med en panisk rädsla för höjder. Han får i uppdrag av en gammal vän att förfölja dennes hustru Madeleine, som han misstänker har något i görningen. Scottie antar sig uppdraget som visar sig mer komplicerat än det först verkade.
Vertigo är för mig Hitchcocks bästa, för den har allt det jag har när jag tänker på en typisk Alfred Hitchcock film. Du har James Stewart, du har din blonda kvinnliga huvudrollsinnehavare som bär på ett mörkt förflutet (spelad här av Kim Novak). Längs med vägen faller James Stewart för henne, men det tillför bara mer komplikationer och det blir mer invecklat och mystiskt ju mer in i filmen man kommer. Vad som också är fantastiskt här förutom skådespel och regi, är sättet den hanterar höjdrädsla och "vertigo". Som en person som är höjdrädd kan jag relatera väldigt mycket till James Stewarts karaktär. Låt heller inte glömma det fantastiskt ljussatta fotot som sticker ut från alla andra Hitchcocks filmer. Det är inte bara min favorit från honom, det är en av mina abosluta favoritfilmer någonsin!
