At Eternity’s Gate

Jag är inte så mycket bekant med regissören Julian Schnabel's andra filmer då detta är min första av hans som jag ser. Jag kan heller inte direkt påstå jag är en allvetare om konstnärer, men visst kan jag uppskatta konst i verkligheten och kända konstnärers liv på film. At Eternity's Gate kanske är något för flummig för min smak, men samtidigt när man gräver ner i hur Vincent van Gogh's liv verkligen var. Så kanske det inte är så konstigt att man väljer denna riktning på filmen och ju mer jag tänker på filmen, desto mer gillar jag faktiskt den.

Willem Dafoe är helt klart den som får hjulet att rulla på denna film. Han ger en otroligt bra insats som konstnären och visar verkligen att han är en av de bästa i branschen egentligen, men vi tänker inte så mycket på honom i form av dramatiska huvudroller. Färgerna är också något som framhävs i filmen och är en av de vackrare fotografiska filmerna från 2018 enligt mig.

At Eternity's Gate är kanske inte för alla, men den är väl värd att söka upp och ge en chans. Filmen har många scener där inga dialoger sägs och klassisk musik spelas i bakgrunden, medan Willem Dafoe vandrar rundor i naturen. Där läggs även på ett visst filter ibland så det ser lite suddigt ut när vi ser något från Vincent van Gogh's ögon. Det är detta jag menar med flummigt och är åt det mer konstnärliga hållet. För vissa kommer detta antingen gå hem, eller vara det som gör att filmen blir för udda. Jag är precis på gränsen av det, men jag förstår ändå varför regissören väljer att göra så här. En film om en konstnärlig konstnär, förtjänar en något udda konstnärlig film.