Life Is Beautiful

Life is Beautiful har blivit hyllad av många som en av världens bästa filmer. Den är gripande, humoristisk, romantisk och glädjefylld mitt i en av historiens mörkaste perioder. Men jag måste nog ha missuppfattat någonting under filmens gång och inte fattat det. Men detta för mig är inte särskilt bra och det är av flera aspekter jag känner denna filmen inte riktigt håller.

Till en början så är första delen av filmen uppbyggnad om hur Guido och Dora blev ihop och deras romantiska bit. Jag förstår det är en viktig del för att bygga upp karaktärerna och få sympati för dem i senare skede. Men för mig pågick det alldeles för länge. Det är ju in princip halva filmen som är denna romantiska bit som bara fortsätter i all oändlighet. Det är inte särskilt intressant om jag ska vara ärlig och humorn trots inspirerad av slapstick fick väldigt lite skratt ifrån mig. Även Roberto Benigni gick mig lite på nerverna och fann honom vara något jobbig.

Sedan inleder andra halvan som känns som en helt annan film. Då de hamnar i koncentrationsläger och det har gått några år efter Guido och Dora blivit ihop och nu har de ett barn ihop. Det är en udda kontrast och de två bitarna för mig klickade inte riktigt, men jag har sett värre exempel där ena halvan sticker ut mer än den andra. Jag har heller inga som helst problem att man väljer en lättsam väg att tackla andra världskriget. Men samtidigt kan jag inte riktigt tycka det är rätt väg heller att göra det till en komedifilm och skämta om flera saker inuti koncentrationslägren. Det var för mig ganska svårt att svälja allt på en och samma gång.

Filmens sätt att porträtta tyskarna och koncentrationslägret är heller inte så bra utfört. Det känns aldrig som ett riktigt hot och det känns mer som att judarna i lägret får springa rundor och göra vad de vill. Jag vet inte om det har med en budgetfråga som gör att det var strikta till att bara kunna filma vissa saker, men det kändes något fattigt och inte så stort och allvarligt en enda gång.

I slutändan måste jag erkänna att detta var inte en film för mig. Jag vet inte om jag missförstått hela grejen, då uppenbarligen många verkligen älskar filmen. Men jag kände att första halvan verkligen drog ut och var ointressant och långsam. Medan andra halvan kändes udda med att blanda humor och göra det lättsamt utifrån ett koncentrationsläger perspektiv. Även Roberto Benigni var ganska så jobbig och humorn överlag gav få skratt från mig (och då älskar jag slapstick). Jag är ledsen, men jag ser inte det stora mästerverket här som många andra ser.